Lyssnar just nu på Jan Björklund i Lotta Bromés P4 Extra. Hur kan man bara strunta i ett flertal tunga remissinstanser? Varför skickar man ut ett förslag på remiss när man ändå har bestämt sig redan? Björklund drar också liknelser med vuxnas närvaro i arbetslivet, men missar att barn faktiskt inte är vuxna- det är därför vi kallar dem BARN!
Jodå, det blev skolpolitik idag också!