Åh! Det är så häftigt! Eleverna har nu hunnit skriva fyra egna inlägg. Barnen vill verkligen visa upp vad de har skrivit och läser gärna högt för hela klassen när de skrivit ett inlägg. Det var också kul när jag hade skrivit en kommentar hemifrån och berättat vad jag gjorde hemma.
De är otroligt stolta och har längtat efter att kunna gå in och läsa bloggen hemifrån. Vi skrev om bloggen i veckobrevet idag och bad föräldrarna att kommentera. 30 minuter efter att vi skickade mailet kom den första kommentaren. Då blir jag lycklig!!!
Tack Anna-Lena för idén att använda Wordle till veckans bokstav. Den lade vi ut som en gadget på bloggen. Vi skrev förstås ut den och satte upp den i klassrummet också. Det var häftigt så fräsigt det blev.
Nu ska jag försöka hålla helg!
Visar inlägg med etikett Klassblogg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Klassblogg. Visa alla inlägg
fredag 12 november 2010
tisdag 9 november 2010
Klass 1 bloggar!
Vi gör det, vi gör det!!! Vi har äntligen kommit igång med bloggandet i klassen och skrivit hela två inlägg.
Det första formulerade vi tillsammans i helklass, under tiden som jag skrev. Det var dels för att visa eleverna hur det fungerar och dels för att fort få in ett inlägg som de kunde se. Det roligaste med det var diskussionen som föregick. NU plötsligt berättar barnen att de har chattat på MSN, kollat Bolibompa på SVT-play, sett ett syskons Rexnet-sida, pratat med en släkting i Turkiet via Skype osv. Vad roliga diskussionerna kan bli ibland.
(Jag tror att min lilla undersökning om vad de brukar använda datorn till, av någon anledning blev väldigt begränsad. Åtminstone var inte elevernas tankar inne på det spår som jag tänkte mig. Detta är en av de riktigt stora svårigheterna i arbetet med små barn. De är så direkta och tar ibland den första tanke som faller dem in. Om ett barn säger att det är "farligt" att sparka på datorn, så blir det gärna den enda sanningen för resten av gruppen. Plötsligt slutar de tänka i sina egna banor och tänker gärna i samma, ibland begränsade, spår som kompisen nyss gjorde.)
Det andra inlägget fick en mycket försiktig liten kille göra. Han behöver synas och därför ville vi att han skulle kopiera sin jättefina text som han skrev i förra veckan, och lägga in den så att ALLA i hela världen kan läsa den. Han frågade om mamma också skulle kunna läsa den? Ja, sa jag, om ni har en dator hemma. Det leendet jag fick tillbaka var verkligen guld värt. Hoppas hon läser det!
Det första formulerade vi tillsammans i helklass, under tiden som jag skrev. Det var dels för att visa eleverna hur det fungerar och dels för att fort få in ett inlägg som de kunde se. Det roligaste med det var diskussionen som föregick. NU plötsligt berättar barnen att de har chattat på MSN, kollat Bolibompa på SVT-play, sett ett syskons Rexnet-sida, pratat med en släkting i Turkiet via Skype osv. Vad roliga diskussionerna kan bli ibland.
(Jag tror att min lilla undersökning om vad de brukar använda datorn till, av någon anledning blev väldigt begränsad. Åtminstone var inte elevernas tankar inne på det spår som jag tänkte mig. Detta är en av de riktigt stora svårigheterna i arbetet med små barn. De är så direkta och tar ibland den första tanke som faller dem in. Om ett barn säger att det är "farligt" att sparka på datorn, så blir det gärna den enda sanningen för resten av gruppen. Plötsligt slutar de tänka i sina egna banor och tänker gärna i samma, ibland begränsade, spår som kompisen nyss gjorde.)
Det andra inlägget fick en mycket försiktig liten kille göra. Han behöver synas och därför ville vi att han skulle kopiera sin jättefina text som han skrev i förra veckan, och lägga in den så att ALLA i hela världen kan läsa den. Han frågade om mamma också skulle kunna läsa den? Ja, sa jag, om ni har en dator hemma. Det leendet jag fick tillbaka var verkligen guld värt. Hoppas hon läser det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)