Feedback från Arne Trageton

Jag fick ett långt mail från Trageton igår. Vad kul att han gav sig tid till det!
Han gav mig mycket beröm för filmen, men också bra förbättringsförslag. Bra saker som jag kan tänka på bildmässigt i filmen. Mycket intressant med tanke på hur jag gjort mitt bildurval och då inte tänkt hela vägen pedagogiskt.
Men det viktigaste var olika förslag på hur vi kan förbättra vårt arbetssätt i klassrummet med eleverna. De sakerna måste vi absolut ha i åtanke när vi sätter igång arbetet med de nya ettorna till hösten, och förstås i det fortsatta arbetet med mina egna elever i tvåan.

Precis som några bekanta kursledare, framhöll Trageton hur viktigt det är med ljud och bild i dagens mediasamhälle och i skolan förstås, när man vill framföra ett budskap (= min tolkning). Här har jag fortfarande mycket att lära, men jag har kommit en bra bit längre under det här läsåret.

En tanke om 4 slides

Nu har chocken över sjukdomsbeskedet lagt sig något och jag ska försöka komma igen med sådant jag tycker är roligt! Om framtiden vet man aldrig något, men jag mår ju psykiskt ganska bra av att tänka och ha saker att göra.
Min 4-slides-uppgift får jag därför jobba fram successivt under sommaren, i den takt kroppen och huvudet orkar.

I mitt huvud har jag nu en första bild:
Idag sitter mina kollegor på skolan i arbete med den nya läroplanen. Jag har inte lusläst deras dagsprogram, men är ändå ganska säker på att de inte talar om digital kompetens i dag. Jag har fått 10 % IKT i min tjänst till hösten, så jag antar att det är där mitt arbete får starta; IKT-fortbilda mina kollegor med utgångspunkt i Lgr-11.
Jag har "hyrt" in en duktig ung tecknare. (Bild är kul, men jag kan verkligen inte rita - vilket mina elever instämmer i.) Hon ska få rita två händer. Hand i hand går Lgr-11 och IKT. Min diskussion med kollegorna runt denna bild kommer förstås att handla om vad den nya läroplanen säger i de olika ämnena. (Här kommer länkarna vi fått under utbildningen väl till pass - jag behöver inte leta upp allt själv. Tack!)

Hur bild två  konkret ska se ut har jag inte klurat ut än, men jag tänker mig att diskussionen till den ska fokusera på hur kollegorna nu använder IKT. Jag tror inte man använder alla de möjligheter som finns, men vill verkligen inte skriva någon detta på näsan. En bikupediskussion utan tvång att redovisa, men gärna exempel om någon vill/har det.

Bild 3: Om det blir inte för "pekpinnande" (hm... nytt ord!) tänker jag mig att visa kollegiet hur de yngsta eleverna på skolan redan arbetar. Jag vill också visa andra goda exempel som mina kurskamrater har i arbetet med äldre elever, (det måste kännas relevant och inspirerande för 4-9-lärarna). Hur kan vi fortsätta dessa elevers IKT-utveckling?
(Jag inbillar mig att det är bra att ha konkreta exempel att visa upp - det är inte bara löst snack, vi gör redan detta! Eller?)

Bild 4: en svag aning om att man kunde ha ett tåg med passagerare, alla ska med, alla har olika bagage, men vi åker tillsammans. Diskussionen kan/ska handla om vad vi behöver ha med oss? Kan vi som har mer bagage dela med oss? Vad vill mina medpassagerare ha av min packning? (Givetvis mest en diskussionsfråga - kanske i mindre grupper beroende på hur reaktionen bland kollegorna är.)

Oj, nu väckte jag en massa tankar hos mig själv! Det var bra/kul/nyttigt! Jag kanske ska ta tågresan som ett genomgående tema? Mina chefer har ofta använt tågluffandet som en symbol på våra fortbildningsdagar. Jag ska kanske stjäla den och göra om den till min 4-slides?

Min resurssida kommer jag att kunna använda, men jag tror den får ligga till ett senare skede. Utifrån diskussionerna/inventeringen får jag sedan göra en planering för IKT-gruppens arbete på skolan. Min dröm är ju att få arbeta både med kollegor enskilt och i grupp beroende på vilket stöd man vill ha. Ännu mer vill jag jobba konkret med eleverna, men tiden lär knappast räcka till det också.

Min resurs fungerar!

Jag saknar Blåsenhus och våra roliga, intressanta och lärorika diskussioner. Många gånger har jag fått fler frågor med mig hem än vad jag hade i början på passen, men det har oftast varit bra för mig att få fundera - var står jag i den här frågan?

Nu, en lite kul grej! Min resurssida (IKT - med eleverna) har jag inte gjort riktigt klar än. (Frågan är väl om den blir klar någon gång, just nu saknas den rätta motivationen.) Men den fungerar! "Jag" har redan haft nytta av kontaktformuläret och om några veckor kommer en grupp lärare på nytt studiebesök. Jättekul! (Kanske någon av mina kursare varit framme och tipsat?)

Förresten tycker jag att mina etiketter till förra inlägget är ganska gulliga, något hände visst med Blogger de där dagarna...

Ett litet steg för ett IT-proffs, ett stort för mig

Idag har Blogger trilskats ordentligt, men nu verkar tjänsten var på G igen.
Jag lyckades faktiskt ändra i HTML-koden igår, så att jag har fått bildtexter och sidmenyn på min resurssida att bli enhetlig. Det är INTE snyggt när man ändrar på några textfärger manuellt och sedan har temat en helt annan grundfärg. Men nu blir det nog bra och jag är sååå nöjd över att jag vågade testa!
(Men jag tycker nog att Weebly har sina dåliga stunder också, för inte kan det vara mig det är fel på?)

Och utan konstruktiv kritik hade jag inte ens försökt att göra något åt det. Kritik ska lyfta, motivera och vidareutveckla... då är den bra.

Mot högre höjder?

Nu är frågan: klättrar jag för högt, tar jag mig vatten över huvudet eller är jag bara allmänt rent tokig?
Jag har fått feedback av Lars och Måns den här veckan. Båda har kommenterat mitt arbete så att jag blivit riktigt stolt och glad. Men det finns ju alltid förbättringsområden... Därför börjar jag nu testa att koda min resurs på egen hand, framför allt för färgsättningen. Lite överkurs, men man lär sig alltid något nytt - tror jag i alla fall? För säkerhets skull provar jag detta på en "övningssida". Puuhh! Lite nervöst är det, men hur farligt kan det vara?

Svettig dag!

Hoppsan, idag var det svettigt värre att hänga med i allt som händer!  Ska jag slå rekord i antal inlägg idag?
Skriva sig till läsning: Seminarium 18 maj. Det här borde många gå på, för att få inspiration och förståelse för hur viktigt det är för framtidens skola.

Nu sätter jag mig i solen en stund till ...

Näe förresten, hittade precis en kul sak att göra med eleverna i årskurs 1, (via Erica Lövgrens blogg). En lekfull talsyntes på webben, Acapela.tv.

Vår IT-minister i DiU

Jag är tydligen på politikhumör idag. De första digitala stegen måste kunna tas i skolan.

Ipad i skolan

På måndag ska jag sitta med på ett möte som rektor ska ha med några iPad-försäljare. Intressant men jag har verkligen noll koll. Pinsamt att erkänna kanske, men man kan ju alltid googla lite tänkte jag. Då hittade jag en blogg i min smak LedarBloggen. Jag gillar att läsa om en kunnig(?) människas synpunkter på skolan, någon som vågar säga var han/hon står i det jag tycker är viktigt i skolan. (Man behöver för den skull inte tycka lika.) Här hittar jag dessutom referenser och länkar som leder vidare till forskare, artiklar och andra spännande människor. Den ska bli kul att följa!

Vad sa han om iPads då? Här kommer den länken: iPad i skolan Någon av er kanske har andra synpunkter? Spontant känner jag att när min skola inte har kommit igång med den relativt stora tillgång vi har till mycket fina laptops, varför ska vi då satsa på något nytt igen? Jag tror inte lärarna är med mer på tåget bara för att vi tar in iPads? (Det fanns annan fakta på nätet som jag också läste förstås.)

Allt är möjligt - om man vill

Idag läste jag en underbar artikel i DN: "Det viktiga är vad läraren gör med tekniken". Tänk vad bortskämda vi är, och tänk vad mycket man kan åstadkomma med små medel. Läs den!

IKT i tjänsten

Igår blev jag erbjuden 10 % IKT i min tjänst för att inspirera och fortbilda personal, leda och planera en arbetsgrupp och se till att skolan kommer igång med teknikanvändandet pedagogiskt.

Glad!

mmm...

Hur ska detta gå? Jag vet verkligen inte vad jag ska ta med på min resurssida? Hjärnan går för högvarv och jag försöker göra trettioelva saker samtidigt.

Att leta en bra bild att ha som toplist på hemsidan är ju inte heller gjort i en handvändning. Som jag har letat! Men nu äntligen tror jag att jag fick till en bild som är vacker (i mina ögon i alla fall) och som samtidigt har en symbolisk betydelse för mig.

Förra veckan hade jag bestämt mig för att arbeta i Wix. Den här veckan arbetar jag i Weebly. Men va fasiken... Det är ju det pedagogiska innehållet som är viktigt, inte om jag är en fena på att göra hemsidor i det ena eller andra programmet. Eller? Nästa vecka kanske bjuder på nya möjligheter...

Dessutom har jag köpt en egen domän, men fattar inte hur jag ska använda den. (Sådant ska man nog egentligen inte skriva om för då visar man ju offentligt hur lite man kan. Fast den typen av prestige är det ett tag sedan jag släppte.) Supporten skrev att det är något fel på Telias webmail som gör att jag inte kan logga in på domänen. Surt med de pengarna, men det var ingen större förmögenhet så vi har nog råd med mat ett tag till.

Från runsten till penna till dator

Ju mer jag tänker på det, desto mer absurt blir det att skolan inte ger ALLA elever tillgång till de verktyg som finns. Tänk om jag var tvungen att skriva allt jag vill ha sagt med bara penna och papper. Det skulle inte bli mycket skrivet då. (Ha, så bra tänker kanske en del.) Tänk om vi blev tvungna att använda mejsel, hammare och sten för att skriva - jovisst är det galet! Men så ser det ut i dagens skolor. Ja, kanske inte med runorna förstås, men ni förstår principen i tänket hoppas jag.

Nu återkommer jag än en gång till min son som går i årskurs 8. Han har i dagarna skrivit klart en redovisning om den anglikanska kyrkan. Han har skrivit fem artiklar och letat upp ett antal bilder med hjälp av dator. Hur ska han redovisa detta? Jo, uppklistrat på papper! Det är inte fel i sig, men om man alltid ska redovisa så och aldrig får använda andra sätt? Han har ju sökt och skrivit sitt material digitalt, varför inte redovisa det så också? Vem i klassen läser med intresse hans papper? Hur många i klassen hade hängt med i redovisningen om den skett via datorn?

Tummen som bidde en vante

Ibland blir det som i sagorna, ibland tvärtom. Vår slutredovisning har nu vuxit till något jag hoppas vi kan ro iland. Gör vi det blir det kanonkul! Med all den bredd som finns i vår grupp kommer det säkert att gå. Jag måste bara inse att det är myrorna som tillsammans gör jobbet. Ingen myra bygger en hel stack själv - som tur är.

Min lilla redovisning om hur jag (och mina kollegor) låter eleverna skriva sig till läsning men datorer togs emot positivt. Jag blir glad över att få prata om det arbetssättet och känner att jag får nya tankar och vinklar på ämnet när jag diskuterar det med andra. (På min arbetsplats hinner vi aldrig komma till dessa viktiga diskussioner, vardagspaniken tar all plats.) Men jag känner att här är Sverige MYCKET långt ifrån en likvärdig skola.

Datorspelandets olika aspekter

Läste nyss en intressant artikel på Skolportens sida. Antar att min son (och MÅNGA med honom) håller med forskaren i fråga. Spela dator är socialt

Till min framtida resurs

Ojoj! Dags för en stunds lunch och sen på'et igen. Jag försöker göra en film om hur jag arbetar med att skriva sig till läsning och varför jag gör det. Jag skriver manus, fotograferar barn och texter, redigerar bilder och har börjat med ett utkast i Photostory (på rekommendation av Lars). Det låter ganska enkelt eftersom det är min vardag det handlar om. Men bara att gå igenom lämpliga bilder och redigera dem, tar ju en evighet. Att hitta en röd tråd i manuset är inte helt lätt det heller. Och om man sen glömmer att "fota" en del saker i skolan och har två mil dit, så blir man en aaaning försinkad och liiite frustrerad. Men det är mest kul!

Förra veckan höll jag i "ASL-fortbildningen" för tre förskollärare på min skola. Jag körde en Powerpoint med pedagogiskt samtal runtomkring, som tydligen blev väldigt uppskattad. Nu viskas det om att jag kanske ska göra samma för hela skolan. Vad kul! Tänk om kollegorna börjar fatta att vi "lågstadielärare" kan tillföra dem något?
Jo, (som svar på en outtalad fråga), det finns en tydlig hierarki även i skolans värld!

Ensamhetens lov

Jag kan verkligen inte koncentrera mig på mitt eget arbete, när det sitter många andra runtomkring mig. Nu har jag fått prata mer med Lars om min kommande resurssida och det var bra. Strukturen har blivit tydligare, men jag är fortfarande lite tveksam i valet mellan Weebly och Wix. När jag sitter och testar de två alternativen kommer jag ingen vart. Jag måste verkligen sitta hemma i avskildhet.
Dessutom har jag min presentation av "att skriva sig till läsning" att tänka på. Den ska in på min resurssida och kommer att bli ganska central till att börja med. Tog jag med mig det materialet hit? Näe! Dumt! Tar en kopp kaffe och sen åker jag hem.

Proffsiga lärare!

Ibland kan man vara lite trött på morgonen. Jag vet inte om det handlar om ålder eller vad det är? Dagens första lektion i twittrandets ädla konst, blev därför lite motig för mig. (Jag vill betona att det handlade om mig, inte lektionen som Camilla gav, den var mycket bra!) Jag vet heller inte om jag orkar ta på mig ännu ett socialt medium på Internet? Jag blir lätt stressad och får en känsla av beroende, som jag tycker kan bli obehaglig ibland. Gammal? Ja, kanske? Men det är positivt att veta mer vad det är och faktiskt ha provat på. Då är det lätt att ta upp om jag ångrar mig.

Sketchup-lektionen var rolig och jag gillar skarpt humorn som fanns bland lärarna/kurskamraterna. (Björklundmetoden!!! Den du!) Det var oerhört proffsigt med hemsidan som de hade gjort, den kommer många av oss att få stor nytta av.

AnneLis Smartboardlektion var också bra och mycket lärorik. Jag har inte tillgång till någon Smartboard, men såg lektionen som allmänbildande. Nu är jag inte helt borta om jag skulle snubbla på en, någon gång i framtiden.

I "IKT-klassen" är vi väldigt blandade vad gäller våra undervisningsgrupper i respektive skolor. Jag undervisar som sagt i årskurs 1, och kan känna att väldigt mycket är på alldeles för hög nivå för att kunna användas av de allra yngsta eleverna på min skola. Det mesta blir mer för min egen skull än för tillämpning i  mitt vardagliga arbete. Jag LÄNGTAR efter att få undervisa något äldre elever igen! Därmed inte sagt att jag inte vill undervisa de elever jag har, utan att det skulle vara kul att få "följa" dem lite längre än till tvåan/trean.

Apropå YouTube och skolan

I helgen har jag varit ute på YouTube och letat efter fågelfilmer till vårt gemensamma tema på skolan. En av filmerna passade väldigt bra, så den lade jag på elevernas blogg. I morse så tittade vi på bloggen tillsammans och flera elever hade redan hunnit se filmen hemifrån. Det är kul för då är bloggen viktig för dem.

Jag berättade att jag hade letat filmer på YouTube och undrade i samma andetag om YouTube är bra? Jag fick ett unisont JAAA!!! som svar. Sedan frågade jag om YouTube är bra för arbetet i skolan. Någon av eleverna svarade ja, men de flesta sa NEJ!

?????

Varför svarar de så? Tror de att jag förväntar mig att de ska svara så?

Tyvärr händer det ju att barn vill vara vuxenvärlden till lags trots att de själva har en helt annan ståndpunkt.

Vi kunde inte fortsätta samtalet, men jag berättade att jag tycker det finns jättemycket bra filmer som man kan använda i skolan. (Men sa också, att det finns en del som inte passar.) Sedan avslutade vi dagen med att titta på några av alla de fina fågelfilmer som finns på YouTube.

Beslutsångesten är över

Nu har jag bestämt mig. Dreamweaver får vara hur bra som helst, men jag har inte tid att lägga ner min själ på att få en så snygg sida. Jag kommer att lägga fokus på det pedagogiska innehållet och så hoppas jag att förpackningen går att få snygg ändå. Vilken lättnad att ha tagit ett beslut! Nu återstår frågan: Wix eller Weebly?
Så här på kvällskvisten sitter jag och filar på en presentation av "att skriva sig till läsning" som jag ska ha för mina kurskamrater. Då drabbas jag plötsligt av den stora "pollett-ner-trillningen" - OM jag gör den riktigt snygg kan jag lägga ut den på min resurssida!
Heureka!!! Något har börjat ta form...

Vilken lättnad

Som jag har fasat för den här lektionsuppgiften i Google Sites! Nu känner jag mig hur lättad som helst och är nöjd över att vi inte(?) förmedlade den frustration som i alla fall jag har känt. Tack Maria och Maria för ett superbt samarbete! Vår fina "bling-bling-sida" finns ju kvar.