I helgen har jag varit ute på YouTube och letat efter fågelfilmer till vårt gemensamma tema på skolan. En av filmerna passade väldigt bra, så den lade jag på elevernas blogg. I morse så tittade vi på bloggen tillsammans och flera elever hade redan hunnit se filmen hemifrån. Det är kul för då är bloggen viktig för dem.
Jag berättade att jag hade letat filmer på YouTube och undrade i samma andetag om YouTube är bra? Jag fick ett unisont JAAA!!! som svar. Sedan frågade jag om YouTube är bra för arbetet i skolan. Någon av eleverna svarade ja, men de flesta sa NEJ!
?????
Varför svarar de så? Tror de att jag förväntar mig att de ska svara så?
Tyvärr händer det ju att barn vill vara vuxenvärlden till lags trots att de själva har en helt annan ståndpunkt.
Vi kunde inte fortsätta samtalet, men jag berättade att jag tycker det finns jättemycket bra filmer som man kan använda i skolan. (Men sa också, att det finns en del som inte passar.) Sedan avslutade vi dagen med att titta på några av alla de fina fågelfilmer som finns på YouTube.
Det är väl problematiskt i sig att det finns någon underliggande samhällstanke som separerar lärande och rolighet. Det är inte förrän långt upp i högre studier som det börjar bli okej att det är roligt att lära sig saker. Det är nog ett stort pedagogiskt hinder kan jag tänka mig.
SvaraRaderaJa, fast egentligen inte när man är liten. Det brukar börja när de går i 3:an-4:an sådär. Det här förvånade mig stort. Jag tror det har mer med Internet att göra än roligheter i sig???
SvaraRadera