Min förebild - Mina

Så skönt att den här uppgiften är avklarad! Det är otroligt spännande vad man kan göra med en film. Beroende på hur du klipper, vinklar kameran, fixar ljud, ordnar övergångar och effekter så kan du påverka din publik olika mycket.
Till filmen om min förebild valde jag en vän och kollega som jag filmade under ca 30 minuter, när hon nästan oavbrutet pratade om delar av sitt liv. Med så mycket material att klippa ner till ca 3 minuter gällde det att hitta en vinkling som skulle bli intressant för andra och förmedla någon form av känsla.
Under arbetets gång upptäckte jag hur lätt det var för mig att manipulera slutresultatet. Jag har stuvat runt en rad olika klipp så att det passar mig, men det var ju inte alls så kronologin i samtalet såg ut. Det är ju på ett sätt att lura publiken? Samtidigt så har Mina godkänt slutresultatet och det måste väl innebära att jag tolkat henne rätt? Men vilken makt det finns i detta medium!

Jag har lärt mig mycket under det här arbetet. Framför allt att jag måste vara mycket mer förutseende med den tekniska utrustningen och till exempel kolla ljudupptagningen ordentligt i förväg. (Jag hade behövt en mikrofon för att få bra ljud.) Jag tror jag har hyfsad koll på hur jag kan använda bilder och hur man berättar, men måste tänka mer bildmässigt redan på planeringsstadiet om jag ska filma själv fler gånger. (Stackars Mina satt i en soffa med en riktigt förskräcklig bakgrund! Hu!)
Uppgiften som sådan var rolig, eftersom den tvingat mig att prova ett nytt sätt att arbeta. Jag har aldrig arbetat med film och filmklippning förut, och skulle antagligen inte heller ha gjort det om jag inte fått den här uppgiften. Men i arbetet med eleverna måste man ju verkligen fundera mer på uppgiftens innehåll mot mål och bedömning i andra ämnen än bara bild/filmteknik.

Och när är man mogen för en summativ bedömning? Jag blir det aldrig, för hela mitt liv och allt det jag lär mig är en process. Så det jag inte lyckades med i den här filmen kommer att sporra mig nästa gång jag ska göra en egen film.
(Och jo, självklart fattar jag att man någon gång måste sätta en slutpunkt för en uppgift!)