Svettig dag!

Hoppsan, idag var det svettigt värre att hänga med i allt som händer!  Ska jag slå rekord i antal inlägg idag?
Skriva sig till läsning: Seminarium 18 maj. Det här borde många gå på, för att få inspiration och förståelse för hur viktigt det är för framtidens skola.

Nu sätter jag mig i solen en stund till ...

Näe förresten, hittade precis en kul sak att göra med eleverna i årskurs 1, (via Erica Lövgrens blogg). En lekfull talsyntes på webben, Acapela.tv.

Från runsten till penna till dator

Ju mer jag tänker på det, desto mer absurt blir det att skolan inte ger ALLA elever tillgång till de verktyg som finns. Tänk om jag var tvungen att skriva allt jag vill ha sagt med bara penna och papper. Det skulle inte bli mycket skrivet då. (Ha, så bra tänker kanske en del.) Tänk om vi blev tvungna att använda mejsel, hammare och sten för att skriva - jovisst är det galet! Men så ser det ut i dagens skolor. Ja, kanske inte med runorna förstås, men ni förstår principen i tänket hoppas jag.

Nu återkommer jag än en gång till min son som går i årskurs 8. Han har i dagarna skrivit klart en redovisning om den anglikanska kyrkan. Han har skrivit fem artiklar och letat upp ett antal bilder med hjälp av dator. Hur ska han redovisa detta? Jo, uppklistrat på papper! Det är inte fel i sig, men om man alltid ska redovisa så och aldrig får använda andra sätt? Han har ju sökt och skrivit sitt material digitalt, varför inte redovisa det så också? Vem i klassen läser med intresse hans papper? Hur många i klassen hade hängt med i redovisningen om den skett via datorn?

Tummen som bidde en vante

Ibland blir det som i sagorna, ibland tvärtom. Vår slutredovisning har nu vuxit till något jag hoppas vi kan ro iland. Gör vi det blir det kanonkul! Med all den bredd som finns i vår grupp kommer det säkert att gå. Jag måste bara inse att det är myrorna som tillsammans gör jobbet. Ingen myra bygger en hel stack själv - som tur är.

Min lilla redovisning om hur jag (och mina kollegor) låter eleverna skriva sig till läsning men datorer togs emot positivt. Jag blir glad över att få prata om det arbetssättet och känner att jag får nya tankar och vinklar på ämnet när jag diskuterar det med andra. (På min arbetsplats hinner vi aldrig komma till dessa viktiga diskussioner, vardagspaniken tar all plats.) Men jag känner att här är Sverige MYCKET långt ifrån en likvärdig skola.