Grumliga svamlerier

Jag måste komma ihåg vissa sidor för framtiden, men hur ska jag sortera dem och komma ihåg dem? Kruxet är att det känns som att jag kommit till en punkt där allt är för mycket! Kanske har min medelålders hjärna nått en smärtgräns för hur mycket den orkar ta in? Jag känner mig frånsprungen och tror inte jag hinner komma ifatt igen! Jag sliter mitt hår!!!

Multimediabyrån måste jag i alla fall komma ihåg att den finns. Den får en alldeles egen länk på bloggen. Häromdagen satt jag och skulle prova Picasas webalbumtjänst och jag fattade verkligen ingenting. Jäklar så rörigt! Men på Multimediabyråns sida finns en utbildning i hur man kan använda Picasa, så den ska jag kolla in noga. Alltså en resurs!

På något sätt kan jag känna att som lärare behöver man både det stora och övergripande där du t ex kan hitta de senaste forskningsresultaten och allt om riktlinjer och mål för skolan, pedagogiska diskussioner mm. Men ibland behöver vi också det lilla, det riktigt konkreta för en konkret lektion med 7-åringar (ja, eller 14-åringar). Sidor som Temasajten kan också vara bra som resurs, även om den känns lite ostrukturerad på ett sätt som jag inte kan förklara. Jag saknar bl a de ”rätta” namnen på deras länkar. Det känns elementärt att jag får veta vilken sida jag hamnar på när jag följer en länk, inte att det är "nåt kul" bara. (Redan på 90-talet fanns en länk-, tipssida gjord av några lärare nere i Örkelljunga. Sökte man efter konkreta uppslag för ett ämne/temarbete så kunde man hitta det där, mao så känns Temasajten inte direkt nydanande.) Men som sagt, nu vet jag att den finns och kommer kanske att använda den vid behov (om jag kommer ihåg att den finns!)

Jag inser nu när jag skriver att jag gillar bloggformen på en lärarresurs. Det blir väldigt tydligt vad som är nytt och att det handlar om en dynamisk process både hos eleverna men också hos oss lärare. En blogg utvecklas (förhoppningsvis!) precis så som jag hoppas att elever, lärare och skola (tveksamt ibland?) gör.

Usch så svamligt! Jag är inte färdig med tankarna runt vad en digital läraresurs är. Det kan vara väldigt mycket…

Nu ska jag fortsätta att läsa "Den fjärde basfärdigheten" - där finns många kloka tankar att ta till sig. Idag har etikdelen ur den fått stor praktisk tillämpning här hemma med den 14-årige sonen. Stackars barn! (not!) Jag som trodde jag lyckats i (nät-) uppfostran av ätteläggen!