Värme i vinterkylan

Jag försöker gå en promenad i dagsljus varje dag. Jag försöker att göra roliga saker. Jag försöker att låta bli att tänka på jobbet. Fast det sista misslyckas jag ganska kapitalt med, vilket är mitt stora dilemma generellt. Jag "lever" mitt jobb och glömmer det riktiga livet, det som jag borde vara mest rädd om och tacksam för.

Eftersom jag var en aning "dysterkvist" vid de senaste kurstillfällena såg jag inte riktigt det positiva i kursen heller. Men jag känner värmen från er kursare, (och från Linda och Victoria förstås), och uppskattar det verkligen! Tack!
Jag ser fram emot att träffa er i januari och grämer mig över att jag missar era redovisningar i nästa vecka. Hoppas det går bra för er alla! Julkramar översändes härmed till hela bunten.

Sjukskriven

Efter en alldeles för tung höst, tröt orken totalt. Jag har blivit beordrad fullständig vila från alla krav, (haha, det låter väl bra i juletid?), och får inte jobba och INTE gå på kursen heller. Inte ens för att bara sitta och höra andras redovisningar - "du ska släppa ALLT!", sa doktorn när jag frågade. Men jag hoppas innerligt att kursarna lägger ut sina filmer till allmän beskådan. Det känns hemskt tråkigt att missa de sista dagarna på utbildningen, men kanske bra för själen?

Därför vågar jag inte ens blogga på ett tag framöver. Hur i hela fridens namn ska detta gå med skrivklådan jag besitter? Och hur ska julen bli? Och hur ...
Jaja, det blir nog bra.

Eva och PowerPoint

Hm... Jag måste nog erkänna att jag gjort någon PP med alltför mycket animeringar och knasiga bilder. Till mitt försvar måste följande anföras:

• Det var roligt att leka.
• Det var ett ganska tråkigt ämne som av olika anledningar skulle genomföras helt teoretiskt  - allemansrätten. (Hur det nu kan bli så, men det är en annan fråga.)
• Eleverna i klass 2 och 3 hade roligt.
• Samma elever gick ut och "lekte" allemansrätten på skolgården direkt efteråt.

För övrigt håller jag med om att "less is more". (Utom när jag bloggar förstås.)