Brända pengar!

Vårt projekt med "att skriva sig till läsning med dator" fick statliga pengar under förra året. Inte jättemycket, men nog för att ge oss lite tid, lite fortbildning och råd till en del inköp av hörlurar, möss och kameror. I november skrev vi en lägesrapport om projektet, där önskade vi få använda pengarna som fanns kvar till BETT-mässan i London. Fortbildning, inspiration och personalvård i ett.
Svaret blev att pengarna skulle användas till att köpa in fler datorer i stället. Det var redan bestämt högre upp. Okej, det är ju också bra, blev vår reaktion. Tänk att få datorer så att vi, förutom klassuppsättningen med laptops, kunde få flera datorer uppställda i klassrummen, och inte behöva dela dem med några andra.
Sedan blev jag sjukskriven, kopplade bort alla tankar på skolan och i dagarna har jag fått veta att pengarna "bränt inne"!
Jag är inte jätteglad!

Funderingar runt konstruktiv kritik

Det var intressant att Måns och Lars tog upp frågan om feedback idag. Vad är okej att ge som kritik och vad bör man undvika. Det är ett delikat problem som inte är helt lätt att ha något svar på.
Jag har alltid varit osäker på hur andra uppfattar mig och har tagit all kritik väldigt personligt, känt mig sårad och kränkt många gånger. Jag tror att jag med åldern har börjat kunna skilja mer på sak och person, även när det gäller mig själv.
Nu känner jag mig faktiskt ganska trygg i den här IKT-gruppen, och jag har fått så mycket positiv respons på det jag gjort, att jag tror jag kan ta konstruktiv kritik på ett bra sätt. Jag vill ju verkligen utvecklas vidare, bli bra på sådant jag inte behärskar och kanske bli bättre på det jag redan kan hyfsat.
Och jag måste verkligen fortsätta träna på att vara konstruktiv när jag ger feedback åt andra.

Väldigt många Prezis blev det!

Oj, vad många uppdaterade bloggar det blev att kolla av ikväll och varenda en fanns det en Prezi på. Inte en suck att man kan hinna med alla. Fast det är vansinnigt roligt att få se ytterligare en sida av kurskamraterna. Hoppas Måns känner pressen att kolla alla våra fina presentationer!

att bjuda på sig själv...

Det är oerhört kul att få lära sig nya och nyttiga program. Idag har vi nosat på både Wikispaces och Prezi. Just nu vet jag inte hur jag ska använda Wikispaces, men jag förstår att det finns många möjligheter. För mig handlar det nog om att jag måste lära mig mer innan jag kan se alla möjligheter.
Vad gäller Prezi, har jag full förståelse för att man kan bli trött på det här verktyget, åtminstone om man tvingas se många presentationer. Men jag tror ändå att man kan använda Prezi som variation emellanåt. Det beror ju på vad man ska presentera och för vilken målgrupp. Just överblicken som man kan få ser jag som en klar fördel, åkandet kan däremot bli lite mycket.

Här kommer min (barnsliga) Prezi. Don efter person. Åsså var det ju inte världens bästa bildkvalitet...

Eva on Prezi

Svettigt!

Min klass tog emot Jing-filmen med "respekt". Den var sååå bra! Ja, det är kul att man än så länge kan något som de inte kan - ännu en anledning att jobba med de yngsta eleverna. För det mesta kan man lite mer än vad de kan, även inom IKT.
Nu står jag däremot inför en del ganska kniviga frågor; de vill lära sig att göra egna Jing-filmer och de vill lära sig hur man ändrar topplisten på klassbloggen. Det duger inte riktigt med att jag ska göra det åt dem. Det är ju i och för sig precis dit jag vill att de ska, dvs anta utmaningar utan att begränsas av vad vi vuxna tycker är lagom för dem. Men jag har en del begränsningar själv, t ex att få en hel klass med 7-åringar att göra topplister på egen hand. Puuhh! Svettigt men kul! Jag får nog fundera ett tag på det.

Att lära av varandra

Vilken kraft det finns i att vara många! Igår lade jag ut en fråga i vår Facebookgrupp och det kom snabbt förslag på lösningar till mitt problem. Idag gör Marcus en Jing-film som direkt får mig att kunna gå in och fixa till det jag inte klarade på egen hand. I skolans värld är vi många som fortfarande stänger in oss på kammaren (iaf mentalt) och säger "kan själv". Jag önskar att vi vågade visa vad vi inte kan, men framför allt vad vi kan. Tänk vad vi skulle lära oss!
Nu kommer min Jing-film en gång till, bara för att jag ska få testa Marcus lösning.



Det fungerar!

Dessutom har jag varit på Skype för första gången idag. Vilken fantastisk resurs! Jag lovar härmed Maria och Maria att jobba med Google Sites i helgen. Det var mycket annat inbokat idag.

I made it!

Jag har nu lyckats producera en alldeles egen instruktionsfilm. Men att publicera den i ett bra format här på bloggen var lite knepigare. Den blev så himlans stor! Därför lade jag in en ny gadget längst ner på sidan, där gör det inte alltför mycket att den breder ut sig. Jingen är till för eleverna i min klass när de ska börja blogga på egen hand. För alla vuxna kan den ju vara lite övertydlig och tramsig, men det viktiga är att mottagarna har nytta av den, i det här fallet 7-åringar.

Min 16-åriga dotter tycker att jag idiotförklarar folk, undrar vad hon menar med det?

Tidsslöseri?

Jag blir alldeles galen. Här sitter jag och försöker lära mig hur man hanterar Google Sites och det går käpprakt åt skogen! Ingenting fungerar! Jag försöker skapa en egen sida för att få koll på funktionerna, men just nu går det inte att spara: "Försök igen senare."
Jag tycker det är trögt, tråkigt och inte ett dugg användarvänligt.

Jag tror jag struntar i den uppgiften ett tag och försöker skapa min JING istället. Den har jag ju fortfarande på släp sedan förra terminen.

Så var det gjort...

Vad skönt det var att jag bestämde mig för att göra redovisningen trots att jag inte tyckte att jag hade förberett mig tillräckligt. Jag hade inte vunnit något på att skjuta den framför mig, trots att jag fick möjligheten av Lars.
Det är ju svårt att se hur ens eget framträdande blir, men jag tror att mina åhörare förstod mina frågeställningar i alla fall. Dessutom stärktes jag i mina tankar om undervisning och organisation av kurskamraterna. Tänk vad underbart med en grupp full av människor som vill förnya svensk skola och som vill låta eleverna skapa sina egen inlärning. Inte konstigt att vi började spåna om att starta en friskola full med kompetenta IKT-are. Vi är många som känner oss frustrerade av trögheten i vårt utbildningssystem.

Nästa spännande uppgift blir tillsammans med Maria och Maria. Vi ska undervisa gruppen i Google Sites. Oops, säger jag bara! Här blir det till att börja från början och lära sig det själv först, för att sedan koncentrera sig på en liten bit som kursarna får testa i en workshop. Onsdag och torsdag i nästa vecka blir inga latmansdagar med andra ord.

Jag kan inte låta bli att ta med en bild från min redovisning (något beskuren av sekretesskäl). Bilden visar många av mina skäl till att älska läraryrket.

Bilden av min verksamhet

Det är med stor tveksamhet och extrem vånda som jag ska göra min presentation i morgon. Att jag ska ta tjuren vid hornen och göra den trots dåliga förberedelser är okej - det är lika bra att få det gjort. Nej, mina tankar handlar om vilken typ av bild jag ska ge, och hur sann mot mig själv jag ska vara.
Min redovisning kommer alltså att handla om det faktiska läget i vår klass och de resurser vi har, men jag kommer också att berätta om det otroligt roliga och fördelaktiga arbetssätt vi har när vi låter eleverna skriva sig till läsning med hjälp av datorerna.
Jag kommer att avsluta redovisningen med två frågeställningar. Förhoppningsvis vill någon kurskamrat hjälpa mig med svaren...

Att försöka vakna ur sitt ide

God morgon! Eller vad man nu bör säga i detta läge? Och tack för all glada tillrop från både kursare och kollegor! Man blir varm inombords när man får så snälla kommentarer som jag har fått.

Igår öppnade jag försiktigt mailen från lärarna på utbildningen. Försiktigt eftersom jag anade det värsta och eftersom jag verkligen försökt att koppla bort allt tänk om skola och kurs de senaste fem veckorna. Jag var verkligen orolig över min egen reaktion. Skulle jag drabbas av stressångest igen, eller skulle vilan ha taggat mig till nya stordåd? (Det sistnämnda är ett skämt om nu någon undrar!)
Visst har jag anledning att få en liten släng av ångestsleven, det kan jag kallt konstatera. Jag ska leverera på torsdag och jag har inte ens varit på jobbet sen i november och kunnat förbereda mig!!! Det får av nödvändighet bli en mycket enkel presentation. Ingen film som jag ursprungligen tänkt mig. Så tråkigt!

Värme i vinterkylan

Jag försöker gå en promenad i dagsljus varje dag. Jag försöker att göra roliga saker. Jag försöker att låta bli att tänka på jobbet. Fast det sista misslyckas jag ganska kapitalt med, vilket är mitt stora dilemma generellt. Jag "lever" mitt jobb och glömmer det riktiga livet, det som jag borde vara mest rädd om och tacksam för.

Eftersom jag var en aning "dysterkvist" vid de senaste kurstillfällena såg jag inte riktigt det positiva i kursen heller. Men jag känner värmen från er kursare, (och från Linda och Victoria förstås), och uppskattar det verkligen! Tack!
Jag ser fram emot att träffa er i januari och grämer mig över att jag missar era redovisningar i nästa vecka. Hoppas det går bra för er alla! Julkramar översändes härmed till hela bunten.

Sjukskriven

Efter en alldeles för tung höst, tröt orken totalt. Jag har blivit beordrad fullständig vila från alla krav, (haha, det låter väl bra i juletid?), och får inte jobba och INTE gå på kursen heller. Inte ens för att bara sitta och höra andras redovisningar - "du ska släppa ALLT!", sa doktorn när jag frågade. Men jag hoppas innerligt att kursarna lägger ut sina filmer till allmän beskådan. Det känns hemskt tråkigt att missa de sista dagarna på utbildningen, men kanske bra för själen?

Därför vågar jag inte ens blogga på ett tag framöver. Hur i hela fridens namn ska detta gå med skrivklådan jag besitter? Och hur ska julen bli? Och hur ...
Jaja, det blir nog bra.

Eva och PowerPoint

Hm... Jag måste nog erkänna att jag gjort någon PP med alltför mycket animeringar och knasiga bilder. Till mitt försvar måste följande anföras:

• Det var roligt att leka.
• Det var ett ganska tråkigt ämne som av olika anledningar skulle genomföras helt teoretiskt  - allemansrätten. (Hur det nu kan bli så, men det är en annan fråga.)
• Eleverna i klass 2 och 3 hade roligt.
• Samma elever gick ut och "lekte" allemansrätten på skolgården direkt efteråt.

För övrigt håller jag med om att "less is more". (Utom när jag bloggar förstås.)