Till min framtida resurs

Ojoj! Dags för en stunds lunch och sen på'et igen. Jag försöker göra en film om hur jag arbetar med att skriva sig till läsning och varför jag gör det. Jag skriver manus, fotograferar barn och texter, redigerar bilder och har börjat med ett utkast i Photostory (på rekommendation av Lars). Det låter ganska enkelt eftersom det är min vardag det handlar om. Men bara att gå igenom lämpliga bilder och redigera dem, tar ju en evighet. Att hitta en röd tråd i manuset är inte helt lätt det heller. Och om man sen glömmer att "fota" en del saker i skolan och har två mil dit, så blir man en aaaning försinkad och liiite frustrerad. Men det är mest kul!

Förra veckan höll jag i "ASL-fortbildningen" för tre förskollärare på min skola. Jag körde en Powerpoint med pedagogiskt samtal runtomkring, som tydligen blev väldigt uppskattad. Nu viskas det om att jag kanske ska göra samma för hela skolan. Vad kul! Tänk om kollegorna börjar fatta att vi "lågstadielärare" kan tillföra dem något?
Jo, (som svar på en outtalad fråga), det finns en tydlig hierarki även i skolans värld!

Ensamhetens lov

Jag kan verkligen inte koncentrera mig på mitt eget arbete, när det sitter många andra runtomkring mig. Nu har jag fått prata mer med Lars om min kommande resurssida och det var bra. Strukturen har blivit tydligare, men jag är fortfarande lite tveksam i valet mellan Weebly och Wix. När jag sitter och testar de två alternativen kommer jag ingen vart. Jag måste verkligen sitta hemma i avskildhet.
Dessutom har jag min presentation av "att skriva sig till läsning" att tänka på. Den ska in på min resurssida och kommer att bli ganska central till att börja med. Tog jag med mig det materialet hit? Näe! Dumt! Tar en kopp kaffe och sen åker jag hem.

Proffsiga lärare!

Ibland kan man vara lite trött på morgonen. Jag vet inte om det handlar om ålder eller vad det är? Dagens första lektion i twittrandets ädla konst, blev därför lite motig för mig. (Jag vill betona att det handlade om mig, inte lektionen som Camilla gav, den var mycket bra!) Jag vet heller inte om jag orkar ta på mig ännu ett socialt medium på Internet? Jag blir lätt stressad och får en känsla av beroende, som jag tycker kan bli obehaglig ibland. Gammal? Ja, kanske? Men det är positivt att veta mer vad det är och faktiskt ha provat på. Då är det lätt att ta upp om jag ångrar mig.

Sketchup-lektionen var rolig och jag gillar skarpt humorn som fanns bland lärarna/kurskamraterna. (Björklundmetoden!!! Den du!) Det var oerhört proffsigt med hemsidan som de hade gjort, den kommer många av oss att få stor nytta av.

AnneLis Smartboardlektion var också bra och mycket lärorik. Jag har inte tillgång till någon Smartboard, men såg lektionen som allmänbildande. Nu är jag inte helt borta om jag skulle snubbla på en, någon gång i framtiden.

I "IKT-klassen" är vi väldigt blandade vad gäller våra undervisningsgrupper i respektive skolor. Jag undervisar som sagt i årskurs 1, och kan känna att väldigt mycket är på alldeles för hög nivå för att kunna användas av de allra yngsta eleverna på min skola. Det mesta blir mer för min egen skull än för tillämpning i  mitt vardagliga arbete. Jag LÄNGTAR efter att få undervisa något äldre elever igen! Därmed inte sagt att jag inte vill undervisa de elever jag har, utan att det skulle vara kul att få "följa" dem lite längre än till tvåan/trean.

Minecraft

Så lite man vet! Min son är 14 år och sitter och pratar för sig själv i köket hela kvällarna. Eller nej, jag vet att han pratar med kompisar via Skype. Och spelar ett "töntigt" spel som ser ut att var byggt av taffliga legobitar. Så fel jag hade... och så mycket jag lär mig hela tiden.
Aftonbladet om Minecraft

Apropå YouTube och skolan

I helgen har jag varit ute på YouTube och letat efter fågelfilmer till vårt gemensamma tema på skolan. En av filmerna passade väldigt bra, så den lade jag på elevernas blogg. I morse så tittade vi på bloggen tillsammans och flera elever hade redan hunnit se filmen hemifrån. Det är kul för då är bloggen viktig för dem.

Jag berättade att jag hade letat filmer på YouTube och undrade i samma andetag om YouTube är bra? Jag fick ett unisont JAAA!!! som svar. Sedan frågade jag om YouTube är bra för arbetet i skolan. Någon av eleverna svarade ja, men de flesta sa NEJ!

?????

Varför svarar de så? Tror de att jag förväntar mig att de ska svara så?

Tyvärr händer det ju att barn vill vara vuxenvärlden till lags trots att de själva har en helt annan ståndpunkt.

Vi kunde inte fortsätta samtalet, men jag berättade att jag tycker det finns jättemycket bra filmer som man kan använda i skolan. (Men sa också, att det finns en del som inte passar.) Sedan avslutade vi dagen med att titta på några av alla de fina fågelfilmer som finns på YouTube.

Beslutsångesten är över

Nu har jag bestämt mig. Dreamweaver får vara hur bra som helst, men jag har inte tid att lägga ner min själ på att få en så snygg sida. Jag kommer att lägga fokus på det pedagogiska innehållet och så hoppas jag att förpackningen går att få snygg ändå. Vilken lättnad att ha tagit ett beslut! Nu återstår frågan: Wix eller Weebly?
Så här på kvällskvisten sitter jag och filar på en presentation av "att skriva sig till läsning" som jag ska ha för mina kurskamrater. Då drabbas jag plötsligt av den stora "pollett-ner-trillningen" - OM jag gör den riktigt snygg kan jag lägga ut den på min resurssida!
Heureka!!! Något har börjat ta form...

SIDA-besök

Igår hade klassen fint besök från Tanzania, Laos och Vietnam. Totalt var det ca tio stipendiater från Asien och Afrika som besökte vår skola. Tre av dessa valde att komma till ettorna för att se vårt datorarbete. Återigen kände jag hur vansinnigt roligt det är att få presentera det här arbetsättet. Jag är lite halvkryckig på att uttrycka mig på engelska, framför allt tycker jag att många fackbegrepp i skolans värld är knepiga. Men trots detta ville jag verkligen försöka förmedla allt det positiva jag känner. Det verkade som att de var genuint intresserade, och naturligtvis hade de massor av frågor. Sedan måste man ju vara realist och inse hur långt vår verklighet är från deras. "Detta kan de bara drömma om med tanke på deras materiella förutsättningar", sa en av guiderna. Men kanske någon dag... Och vi ska ju kunna vara stolta ändå!

Vilken lättnad

Som jag har fasat för den här lektionsuppgiften i Google Sites! Nu känner jag mig hur lättad som helst och är nöjd över att vi inte(?) förmedlade den frustration som i alla fall jag har känt. Tack Maria och Maria för ett superbt samarbete! Vår fina "bling-bling-sida" finns ju kvar.

Min förebild - Mina

Så skönt att den här uppgiften är avklarad! Det är otroligt spännande vad man kan göra med en film. Beroende på hur du klipper, vinklar kameran, fixar ljud, ordnar övergångar och effekter så kan du påverka din publik olika mycket.
Till filmen om min förebild valde jag en vän och kollega som jag filmade under ca 30 minuter, när hon nästan oavbrutet pratade om delar av sitt liv. Med så mycket material att klippa ner till ca 3 minuter gällde det att hitta en vinkling som skulle bli intressant för andra och förmedla någon form av känsla.
Under arbetets gång upptäckte jag hur lätt det var för mig att manipulera slutresultatet. Jag har stuvat runt en rad olika klipp så att det passar mig, men det var ju inte alls så kronologin i samtalet såg ut. Det är ju på ett sätt att lura publiken? Samtidigt så har Mina godkänt slutresultatet och det måste väl innebära att jag tolkat henne rätt? Men vilken makt det finns i detta medium!

Jag har lärt mig mycket under det här arbetet. Framför allt att jag måste vara mycket mer förutseende med den tekniska utrustningen och till exempel kolla ljudupptagningen ordentligt i förväg. (Jag hade behövt en mikrofon för att få bra ljud.) Jag tror jag har hyfsad koll på hur jag kan använda bilder och hur man berättar, men måste tänka mer bildmässigt redan på planeringsstadiet om jag ska filma själv fler gånger. (Stackars Mina satt i en soffa med en riktigt förskräcklig bakgrund! Hu!)
Uppgiften som sådan var rolig, eftersom den tvingat mig att prova ett nytt sätt att arbeta. Jag har aldrig arbetat med film och filmklippning förut, och skulle antagligen inte heller ha gjort det om jag inte fått den här uppgiften. Men i arbetet med eleverna måste man ju verkligen fundera mer på uppgiftens innehåll mot mål och bedömning i andra ämnen än bara bild/filmteknik.

Och när är man mogen för en summativ bedömning? Jag blir det aldrig, för hela mitt liv och allt det jag lär mig är en process. Så det jag inte lyckades med i den här filmen kommer att sporra mig nästa gång jag ska göra en egen film.
(Och jo, självklart fattar jag att man någon gång måste sätta en slutpunkt för en uppgift!)

IKT på min skola?

Idag har jag haft ett kort möte med min rektor och samtalat om kursen och min roll på skolan. Förhoppningsvis nappar hon på tanken att använda mig till mer än att bara vara klasslärare och att bara sköta IKT-arbetet inom klassens ram. Det hade varit sååå roligt att få utveckla det här på skolan. Att ha IKT som elevens val i år 4-6 skulle vara enormt roligt att försöka driva, likaså att ha en webbaserad skoltidning eller fixa en levande hemsida åt skolan. Och det är så fantastiskt roligt att få lära sina kollegor det lilla jag kan, för de blir så glada av de fina slutresultaten.

Dessutom blir mina föra detta elever så sjukt imponerade av att "gammeltanten" både har ett "YouTube-account" och att hon kan göra egna filmer. "Det är orättvist, varför får inte vi när ettorna får", tycker några. Haha, säger jag... och sen önskar jag förstås att de också fick använda tekniken mer.

Digital kursresurs

Den där Elisabet ligger ganska bra till hos mig just nu. Som jag har funderat på hur man "bäddar in" textdokument på sin blogg och som jag funderat på om jag är helt slut i skallen som inte kan komma på hur man gör. Då kommer en av mina digitala lärresurser med ännu ett tips på en sida som jag inte ens orkat leta efter. Elisabet! Du och din blogg I love IT står högt i kurs nu!
Veckobrev på bloggen ser proffsiga ut så här.

Grumliga svamlerier

Jag måste komma ihåg vissa sidor för framtiden, men hur ska jag sortera dem och komma ihåg dem? Kruxet är att det känns som att jag kommit till en punkt där allt är för mycket! Kanske har min medelålders hjärna nått en smärtgräns för hur mycket den orkar ta in? Jag känner mig frånsprungen och tror inte jag hinner komma ifatt igen! Jag sliter mitt hår!!!

Multimediabyrån måste jag i alla fall komma ihåg att den finns. Den får en alldeles egen länk på bloggen. Häromdagen satt jag och skulle prova Picasas webalbumtjänst och jag fattade verkligen ingenting. Jäklar så rörigt! Men på Multimediabyråns sida finns en utbildning i hur man kan använda Picasa, så den ska jag kolla in noga. Alltså en resurs!

På något sätt kan jag känna att som lärare behöver man både det stora och övergripande där du t ex kan hitta de senaste forskningsresultaten och allt om riktlinjer och mål för skolan, pedagogiska diskussioner mm. Men ibland behöver vi också det lilla, det riktigt konkreta för en konkret lektion med 7-åringar (ja, eller 14-åringar). Sidor som Temasajten kan också vara bra som resurs, även om den känns lite ostrukturerad på ett sätt som jag inte kan förklara. Jag saknar bl a de ”rätta” namnen på deras länkar. Det känns elementärt att jag får veta vilken sida jag hamnar på när jag följer en länk, inte att det är "nåt kul" bara. (Redan på 90-talet fanns en länk-, tipssida gjord av några lärare nere i Örkelljunga. Sökte man efter konkreta uppslag för ett ämne/temarbete så kunde man hitta det där, mao så känns Temasajten inte direkt nydanande.) Men som sagt, nu vet jag att den finns och kommer kanske att använda den vid behov (om jag kommer ihåg att den finns!)

Jag inser nu när jag skriver att jag gillar bloggformen på en lärarresurs. Det blir väldigt tydligt vad som är nytt och att det handlar om en dynamisk process både hos eleverna men också hos oss lärare. En blogg utvecklas (förhoppningsvis!) precis så som jag hoppas att elever, lärare och skola (tveksamt ibland?) gör.

Usch så svamligt! Jag är inte färdig med tankarna runt vad en digital läraresurs är. Det kan vara väldigt mycket…

Nu ska jag fortsätta att läsa "Den fjärde basfärdigheten" - där finns många kloka tankar att ta till sig. Idag har etikdelen ur den fått stor praktisk tillämpning här hemma med den 14-årige sonen. Stackars barn! (not!) Jag som trodde jag lyckats i (nät-) uppfostran av ätteläggen!