Intressant läsning

Ulf Tornberg om datorer i undervisningen

Feedback från Arne Trageton

Jag fick ett långt mail från Trageton igår. Vad kul att han gav sig tid till det!
Han gav mig mycket beröm för filmen, men också bra förbättringsförslag. Bra saker som jag kan tänka på bildmässigt i filmen. Mycket intressant med tanke på hur jag gjort mitt bildurval och då inte tänkt hela vägen pedagogiskt.
Men det viktigaste var olika förslag på hur vi kan förbättra vårt arbetssätt i klassrummet med eleverna. De sakerna måste vi absolut ha i åtanke när vi sätter igång arbetet med de nya ettorna till hösten, och förstås i det fortsatta arbetet med mina egna elever i tvåan.

Precis som några bekanta kursledare, framhöll Trageton hur viktigt det är med ljud och bild i dagens mediasamhälle och i skolan förstås, när man vill framföra ett budskap (= min tolkning). Här har jag fortfarande mycket att lära, men jag har kommit en bra bit längre under det här läsåret.

Trageton och mail

Jaja, nu kan jag inte sluta blogga. Det är som ett gift så fort jag loggar in...

Igår fick jag veta (på omvägar) att Arne Trageton sett min lilla amatörfilm om att skriva sig till läsning. Tydligen har han skrivit ett mail till min rektor för flera veckor sedan och bett om min mailadress. Undrar om han tänker skälla på mig? Jag är faktiskt lite orolig för att han ska vara negativ till att jag hänvisat till honom och fotograferade hans bok.

Tyvärr har jag inte fått se ursprungsmailet, då kanske jag inte skulle behöva vara orolig?

Bambuser och Digital - inget val

Äntligen har jag tagit tag i länken till redovisningen på Blåsen Hus. Vilket fantastiskt arbete ni gjorde! Jag kände mig stolt och hedrad över att få vara med på ett hörn trots den fysiska frånvaron. 

En tanke om 4 slides

Nu har chocken över sjukdomsbeskedet lagt sig något och jag ska försöka komma igen med sådant jag tycker är roligt! Om framtiden vet man aldrig något, men jag mår ju psykiskt ganska bra av att tänka och ha saker att göra.
Min 4-slides-uppgift får jag därför jobba fram successivt under sommaren, i den takt kroppen och huvudet orkar.

I mitt huvud har jag nu en första bild:
Idag sitter mina kollegor på skolan i arbete med den nya läroplanen. Jag har inte lusläst deras dagsprogram, men är ändå ganska säker på att de inte talar om digital kompetens i dag. Jag har fått 10 % IKT i min tjänst till hösten, så jag antar att det är där mitt arbete får starta; IKT-fortbilda mina kollegor med utgångspunkt i Lgr-11.
Jag har "hyrt" in en duktig ung tecknare. (Bild är kul, men jag kan verkligen inte rita - vilket mina elever instämmer i.) Hon ska få rita två händer. Hand i hand går Lgr-11 och IKT. Min diskussion med kollegorna runt denna bild kommer förstås att handla om vad den nya läroplanen säger i de olika ämnena. (Här kommer länkarna vi fått under utbildningen väl till pass - jag behöver inte leta upp allt själv. Tack!)

Hur bild två  konkret ska se ut har jag inte klurat ut än, men jag tänker mig att diskussionen till den ska fokusera på hur kollegorna nu använder IKT. Jag tror inte man använder alla de möjligheter som finns, men vill verkligen inte skriva någon detta på näsan. En bikupediskussion utan tvång att redovisa, men gärna exempel om någon vill/har det.

Bild 3: Om det blir inte för "pekpinnande" (hm... nytt ord!) tänker jag mig att visa kollegiet hur de yngsta eleverna på skolan redan arbetar. Jag vill också visa andra goda exempel som mina kurskamrater har i arbetet med äldre elever, (det måste kännas relevant och inspirerande för 4-9-lärarna). Hur kan vi fortsätta dessa elevers IKT-utveckling?
(Jag inbillar mig att det är bra att ha konkreta exempel att visa upp - det är inte bara löst snack, vi gör redan detta! Eller?)

Bild 4: en svag aning om att man kunde ha ett tåg med passagerare, alla ska med, alla har olika bagage, men vi åker tillsammans. Diskussionen kan/ska handla om vad vi behöver ha med oss? Kan vi som har mer bagage dela med oss? Vad vill mina medpassagerare ha av min packning? (Givetvis mest en diskussionsfråga - kanske i mindre grupper beroende på hur reaktionen bland kollegorna är.)

Oj, nu väckte jag en massa tankar hos mig själv! Det var bra/kul/nyttigt! Jag kanske ska ta tågresan som ett genomgående tema? Mina chefer har ofta använt tågluffandet som en symbol på våra fortbildningsdagar. Jag ska kanske stjäla den och göra om den till min 4-slides?

Min resurssida kommer jag att kunna använda, men jag tror den får ligga till ett senare skede. Utifrån diskussionerna/inventeringen får jag sedan göra en planering för IKT-gruppens arbete på skolan. Min dröm är ju att få arbeta både med kollegor enskilt och i grupp beroende på vilket stöd man vill ha. Ännu mer vill jag jobba konkret med eleverna, men tiden lär knappast räcka till det också.

Min resurs fungerar!

Jag saknar Blåsenhus och våra roliga, intressanta och lärorika diskussioner. Många gånger har jag fått fler frågor med mig hem än vad jag hade i början på passen, men det har oftast varit bra för mig att få fundera - var står jag i den här frågan?

Nu, en lite kul grej! Min resurssida (IKT - med eleverna) har jag inte gjort riktigt klar än. (Frågan är väl om den blir klar någon gång, just nu saknas den rätta motivationen.) Men den fungerar! "Jag" har redan haft nytta av kontaktformuläret och om några veckor kommer en grupp lärare på nytt studiebesök. Jättekul! (Kanske någon av mina kursare varit framme och tipsat?)

Förresten tycker jag att mina etiketter till förra inlägget är ganska gulliga, något hände visst med Blogger de där dagarna...

Stolthet över sitt yrke

Skolan blir bara bättre och bättre
Läs! Sträck på er! Och var stolta! Politikerförakt har vi hört talas om länge, men vi behöver verkligen inte den nya stämpeln som stavas lärarförakt.

Jag känner att jag måste starta en ny blogg. Den här handlar ju inte heller om IKT (jag börjar i alla fall bli duktig på att länka), men jag kan inte sluta tycka en massa saker och tydligen inte hålla tyst heller. Förlåt Lars och Måns och alla kursare!
Mmmm, det blir en kul sak att göra i morgon!

Ett litet steg för ett IT-proffs, ett stort för mig

Idag har Blogger trilskats ordentligt, men nu verkar tjänsten var på G igen.
Jag lyckades faktiskt ändra i HTML-koden igår, så att jag har fått bildtexter och sidmenyn på min resurssida att bli enhetlig. Det är INTE snyggt när man ändrar på några textfärger manuellt och sedan har temat en helt annan grundfärg. Men nu blir det nog bra och jag är sååå nöjd över att jag vågade testa!
(Men jag tycker nog att Weebly har sina dåliga stunder också, för inte kan det vara mig det är fel på?)

Och utan konstruktiv kritik hade jag inte ens försökt att göra något åt det. Kritik ska lyfta, motivera och vidareutveckla... då är den bra.

Mot högre höjder?

Nu är frågan: klättrar jag för högt, tar jag mig vatten över huvudet eller är jag bara allmänt rent tokig?
Jag har fått feedback av Lars och Måns den här veckan. Båda har kommenterat mitt arbete så att jag blivit riktigt stolt och glad. Men det finns ju alltid förbättringsområden... Därför börjar jag nu testa att koda min resurs på egen hand, framför allt för färgsättningen. Lite överkurs, men man lär sig alltid något nytt - tror jag i alla fall? För säkerhets skull provar jag detta på en "övningssida". Puuhh! Lite nervöst är det, men hur farligt kan det vara?

Om skolk i betygen!

Lyssnar just nu på Jan Björklund i Lotta Bromés P4 Extra. Hur kan man bara strunta i ett flertal tunga remissinstanser? Varför skickar man ut ett förslag på remiss när man ändå har bestämt sig redan? Björklund drar också liknelser med vuxnas närvaro i arbetslivet, men missar att barn faktiskt inte är vuxna- det är därför vi kallar dem BARN!

Jodå, det blev skolpolitik idag också!

Svettig dag!

Hoppsan, idag var det svettigt värre att hänga med i allt som händer!  Ska jag slå rekord i antal inlägg idag?
Skriva sig till läsning: Seminarium 18 maj. Det här borde många gå på, för att få inspiration och förståelse för hur viktigt det är för framtidens skola.

Nu sätter jag mig i solen en stund till ...

Näe förresten, hittade precis en kul sak att göra med eleverna i årskurs 1, (via Erica Lövgrens blogg). En lekfull talsyntes på webben, Acapela.tv.

Vår IT-minister i DiU

Jag är tydligen på politikhumör idag. De första digitala stegen måste kunna tas i skolan.

Äntligen!

Nu tar jag mig återigen en frihet i den här bloggen. Den har inget med IKT att göra, men skolan förstås. Här kommer en artikel om tillståndet i svensk skola, skrivet av en erfaren pedagog. Skev mediebild om skolans kris. Jag kan bara instämma i allt hon säger. Och jag ställer mig frågan - vart är vi på väg om vi låter det fortsätta?
Jo, och så var det en fråga till: varför är vi lärare så tysta? Det funderar jag mycket över...

Om mobiler och nåbarhet

Här kommer ännu en läsvärd artikel från DN ”Mobilen är en statuspryl som fjättrar oss”.

Min lilla nalle är en helt omodern knapptelefon, men lagom "ingosad" eftersom jag till och med sover med den. (I sängen, inte på sängbordet.) I den finns för närvarande Orhan Pamuks bok Snö, som jag kan lyssna på när tankarna börjar fara på nätterna. Självklart är den också numera min väckarklocka och min "livlina" till tonåringarna. Jag får lätt panik om jag glömmer den hemma en dag, eller ve och fasa, tror att den är borta för alltid. (Oftast kvarglömd i sängen.)
Samtidigt har jag reflekterat en hel del över det där beroendet. Jag växte upp i en tid där man satt fast vid sin telefon på grund av den korta, men ändå hopplöst ihoptrasslade,  "snurrsladden". När jag talade i telefon så gjorde jag bara det, på sin höjd att jag klottrade på ett intilliggande papper. Jag koncentrerade mig på den jag talade med. Nu är det en fysisk omöjlighet för mig att sitta still och föra ett telefonsamtal med någon. Om jag hinner tömma diskmaskinen är det kanon, jag sitter ofta och spelar spel på datorn när jag pratar med släkten, och ibland kan jag till och med klara av ett toalettbesök när jag diskuterar saker med vänner (fast mycket tyst). Allt fokus på samtalet och den jag pratar med? - icke sa nicke!
Numera stänger jag bara av telefonen när jag ska till doktorn, annars är det ljudlöst som gäller. Jag kan ju gudbevars missa något. Så visserligen är mobilen en utmärkt pryl, men ack så stressande och splittrande.