Jag har valt att följa Broängens ettor. För mig var det ett enkelt val, eftersom jag själv arbetar med en årskurs 1 för tillfället. Frågan om det går att processblogga tillsammans med elever som inte är äldre än sex, sju år tycks ju självklar efter att ha läst den bloggen. Frågan blir snarare om JAG kan? I klassen, som man får följa under ett och ett halvt år, finns en oerhörd lust till att använda IKT i ett mycket bredare perspektiv än vad jag trott vara möjligt inom skolans värld, speciellt i de yngsta skolåren. Frågan om tidsaspekten är svår. Det är oerhört mycket man ska hinna med i ett klassrum. Av tradition ”måste” man arbeta sig igenom ett antal arbetsområden. Att ha modet, våga ta steget och ägna tiden åt detta nya kräver att jag som pedagog verkligen har funderat över min egen lärarroll och vad mitt arbete ska utmynna i. Jag har ofta sagt att det inte bara handlar om att ge eleverna goda kunskaper, självklart måste de få dessa, men de ska framför allt bli kompetenta samhällsmedborgare. Och ja, där besvarade jag ju frågan. Om mitt mål är att skapa medborgare som kan ta aktiv del i ett demokratiskt samhälle, då måste jag omvärdera tidsaspekten och våga gå ifrån den traditionella undervisningen och skapa tid för ett nytt arbetssätt. Kunskaper erhåller eleverna på så många olika sätt, den traditionella rollen för skolan som den enda kunskapsförmedlaren är helt enkelt inte gångbar längre. Däremot kan jag förvalta tiden så att de får möjlighet att hantera sina kunskaper på ett sätt som gynnar deras utveckling.
De yngsta eleverna examinerar vi ju inte på samma sätt som de äldre eleverna i grundskolan. Däremot är ju ett processinriktat arbetssätt, oavsett vilket egentligen, utmärkt att använda som underlag för en formativ bedömning och ta med i ett skriftligt omdöme, ett utvecklingssamtal och i utformandet av en individuell utvecklingsplan. Ett processbloggande blir bara ytterligare en del i ett sådant arbete som vi redan tillämpar.
En blogg bör enligt mig innehålla flera olika dimensioner: den ska vara estetiskt tilltalande, gärna ganska enkel med ett tydligt upplägg. Det får inte finnas för mycket synintryck på sidan då jag lätt ”tappar bort” mig. Texterna bör inte vara alltför långa (INTE som mina egna – jag vet!) För mig får det gärna finnas en personlig touch i texterna, då tycker jag att de blir mer intressanta att läsa. Bilder som illustration till inläggen är trevliga, men inte heller de får bli för många. Att följa en pedagogisk blogg blir mycket mer intressant om elevernas arbeten synliggörs på något sätt. Det ska inte bara vara läraren som kommer till tals. Broängens ettor lyckas väl med detta tycker jag. Länkar till andras sidor och tips är förstås värdefulla eftersom de hjälper mig att hålla mig uppdaterad med vad som händer inom IKT, men det är bra om man redan av länkrubriken förstår innehållet. Jag tror att man kan hålla sig hyfsat ajour genom att följa några intressanta bloggar inom området. Ofta hänvisar de till andra bloggar, hemsidor och forskning inom pedagogik. Jag tror att man måste inse att man inte kan omfatta allt. Välj ut den bit du känner passar dig bäst, börja med den och utvidga vartefter du har behov. Speciellt i början kan det bli för stort om man tror att man ska kunna hänga med i allt.
Mitt nästa projekt blir att läsa rapporten från Broängens ettor http://skolvaskan.skolbloggen.se/files/2010/06/Broängens-ettor-projektrapporten.pdf
Och nu blev det ju långt igen… Suck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar