Fredagspepp!

Ibland känner jag att min undervisning inte är speciellt kul! Då gäller det att leta efter ljusglimtarna och inte gå ner sig alldeles i gyttjan. Jaha! Vadå kul? Jo, om jag börjar fundera en stund så finns det ganska många ljusglimtar, här kommer en:

När man undervisar i årskurs 1, bör ju rimligen läs- och skrivinlärningen vara det viktigaste. Och där är min arbetsplats faktiskt inte så himlans tråkigt, om jag får säga det själv. Jag arbetar nämligen på en skola där vi helt och hållet har lagt undan penna och papper vid läs- och skrivinlärningen. Eleverna skriver bara på datorerna och har hjälp av talsyntes för att höra och lära sig mer om kopplingen mellan ljud och bokstav. Självklart får de skriva med penna i andra sammanhang om de själva vill, men inte när vi undervisar i att läsa och skriva.  Vi gör så här av flera anledningar:

• Det är lättare att skriva än att läsa.
• Alla barn kan läsa den text de själva precis har skrivit. Det är mycket bra för självförtroendet!
• Eleverna skriver efter sin förmåga så lärarna kan individualisera mycket, mycket mer.
• Barnen får lust att skriva längre texter jämfört med traditionell undervisning. Datorn gör att de lättare får ur sig det de vill skriva om.
• Motoriken är inte klar för pennan och bokstavsformerna förrän de är ca 8 år.
• Det är roligare att skriva om man inte får ont i handen och dessutom måste sudda allt som blivit fel eller fult.
• Vi pratar språkregler mycket mer eftersom vi utgår från elevernas texter hela tiden. Lärarna kan gå in och rätta mer eftersom det inte är så betungande för eleverna att rätta.
• Eleverna blir fortare säkra på stavning eftersom de verkligen vill att allt ska vara rätt. Olika stavningsprogram hjälper eleverna att själva se att något är fel och att rätta till det.

 Ja, egentligen kan jag inte se en enda nackdel med det här arbetssättet. Visst är det struligt ibland med alla inloggningar, mappar, nätverksuppkopplingar och synkroniseringar som inte fungerar. Men för det mesta går det bra och fördelarna överväger klart.
Dessutom varvar vi skrivandet med pedagogiska spel som ska underlätta hanterandet av tangentbordet, och andra enkla spel som uppmuntrar till läsning.
I årskurs 2 tar vi in pennan i skrivandet och lär eleverna att forma bokstäverna rätt. Men då behöver vi bara lägga några veckor av tiden på det, i stället för hela årskurs 1.

Hm… nu peppade jag visst mig själv lite. Det behövs ibland.