Kunskapssyn och fusk

I helgen hade jag en mycket intressant diskussion med en 18-årig, framåt kille. Han är piratpartist och ”datanörd” ut i fingerspetsarna och jag känner mycket avhakad när det gäller mina relativt magra datakunskaper. Men! Denne unge student som jag trodde var extremt liberal i användandet av datorer och internet, visade sig vara väldigt reaktionär i ett avseende. 

När vi träffas brukar vi lösa korsord, en och en eller tillsammans alltefter stundens ingivelse. Den här gången uppstod en fråga om en större ö i en svensk sjö och vi ”hade det på tungan” men kom inte på namnet. Jag föreslog helt sonika att vi kunde ta internet till hjälp för att få fram svaret. Men icke – det var fusk, enligt den unge mannen.

”Fusk?”, ifrågasatte jag. ”Det är väl inte mer fusk än att vi frågar varandra?”

”Jo, man ska kunna det själv. ”

”Men vi kan det ju inte själva! Och vi lär oss ju något, det är väl inte fusk?”

”Jo, det är fusk för på nätet finns all samlad kunskap, då är det fusk.”

För mig var det här en mycket intressant diskussion. Vi kom inte längre trots att vi fortsatte att tjafsa med varandra en god stund. Men mina funderingar runt min egen kunskapssyn väcktes återigen. Jag tror att samhällets och skolans kunskapssyn måste ställas på ända och diskuteras mycket mer framöver. Och tydligen gäller det även bland unga människor och inte bara oss gamla stofiler.
Är det intressant hur jag kommer på ett svar om jag samtidigt lär mig något nytt? Är det skillnad på om datorn ”ger” mig ett svar eller om en fysisk person gör det? Vad är viktigast – att jag inte kan lösa korsordet alls eller att datorn/internet hjälper mig och att jag samtidigt ökar mitt eget kunnande?
Jag har inte tänkt färdigt runt allt detta men en sak vet jag att jag gärna gör – jag ”fuskar” och jag lär mig.