Karusell i skallen

Ojojoj! Nu snurrar tankarna i huvudet. Dels handlar de om hur etikprojektet ska landa. Som jag känner just nu ska jag ta mig an "pro ana"-problematiken. Jag tänker mig att man kan rikta sig till sina kollegor eller till äldre elever (gymnasiet kanske?), men definitivt inte till mina 7-åringar förstås! Ideer och infallsvinklar finns men jag får inte riktigt struktur på dem. Jag måste fånga en röd tråd och hålla fast vid den. Jag har en expert i släkten och tänker rådfråga henne i helgen, hon är en klok 19-åring. Och det ska ju vara en startnyckel, inte ett helt tema. För min del kommer det som vanligt handla om att begränsa sig och inte dra iväg för långt och försöka omfamna hela problematiken. Etik på nätet var det visst.

Sen funderar jag på "bilden av min verksamhet". Vi har det extremt turbulent på min arbetsplats nu och det sätter sina spår i hur man uppfattar sitt yrke och hur man ser på framtiden inom det. Frågan blir då om man ska knyta an till det, eller låtsas att funderingarna inte finns och göra en rosaskimrande och kanske lite falsk bild av "verksamheten"?
Någon av kurskamraterna tog upp frågan om man ska hålla sig till IKT-temat i den här presentationen, men då tror jag att vi snävar in det för mycket och riskerar lite tråkiga, torra bilder. Skolan är ju så MYCKET! Jag tror vi kan få jättespännande bilder om vi får skapa presentationer av allt möjligt inom skolans värld.
Fast jag förstår samtidigt om man tycker att vi ska hålla oss till kursämnet och kommer förstås att respektera det om det är så det ska vara. (Varför kan jag inte komma på och säga vad jag tycker vid lektionstillfällena? Jag måste alltid hem och tänka först. Det kanske blir bättre när jag blir äldre...?)

Men i huvudet snurrar också tacksamhetstankar. Tänk vilken tur att jag får gå den här utbildningen och satsa på mig själv och min utveckling som människa och pedagog. Tänk att jag får träffa så härliga människor och att jag får nya vänner. Jag vill ha mer - det är så länge till nästa gång.