Värme i vinterkylan

Jag försöker gå en promenad i dagsljus varje dag. Jag försöker att göra roliga saker. Jag försöker att låta bli att tänka på jobbet. Fast det sista misslyckas jag ganska kapitalt med, vilket är mitt stora dilemma generellt. Jag "lever" mitt jobb och glömmer det riktiga livet, det som jag borde vara mest rädd om och tacksam för.

Eftersom jag var en aning "dysterkvist" vid de senaste kurstillfällena såg jag inte riktigt det positiva i kursen heller. Men jag känner värmen från er kursare, (och från Linda och Victoria förstås), och uppskattar det verkligen! Tack!
Jag ser fram emot att träffa er i januari och grämer mig över att jag missar era redovisningar i nästa vecka. Hoppas det går bra för er alla! Julkramar översändes härmed till hela bunten.

Sjukskriven

Efter en alldeles för tung höst, tröt orken totalt. Jag har blivit beordrad fullständig vila från alla krav, (haha, det låter väl bra i juletid?), och får inte jobba och INTE gå på kursen heller. Inte ens för att bara sitta och höra andras redovisningar - "du ska släppa ALLT!", sa doktorn när jag frågade. Men jag hoppas innerligt att kursarna lägger ut sina filmer till allmän beskådan. Det känns hemskt tråkigt att missa de sista dagarna på utbildningen, men kanske bra för själen?

Därför vågar jag inte ens blogga på ett tag framöver. Hur i hela fridens namn ska detta gå med skrivklådan jag besitter? Och hur ska julen bli? Och hur ...
Jaja, det blir nog bra.

Eva och PowerPoint

Hm... Jag måste nog erkänna att jag gjort någon PP med alltför mycket animeringar och knasiga bilder. Till mitt försvar måste följande anföras:

• Det var roligt att leka.
• Det var ett ganska tråkigt ämne som av olika anledningar skulle genomföras helt teoretiskt  - allemansrätten. (Hur det nu kan bli så, men det är en annan fråga.)
• Eleverna i klass 2 och 3 hade roligt.
• Samma elever gick ut och "lekte" allemansrätten på skolgården direkt efteråt.

För övrigt håller jag med om att "less is more". (Utom när jag bloggar förstås.)

Ska det vara så här?

Usch! Idag har jag lyckats göra en kollega riktigt ledsen. Visserligen var det inte meningen, men ändå! Jag är ARG nästan hela tiden och det beror på att jag känner mig sååå stressad. När jag kommer in i arbetsrummet på jobbet så formligen skvätter det dåligt humör runt mig, och jag får alla andra att också må dåligt. Kul att jobba med en sån människa! Huh!
Och hemma vågar de knappt säga ett knyst till mig för antingen gråter jag eller så skäller jag. Huh!

Ja, så frånsett detta bedrövliga ska det bli kul att träffa kursarna på onsdag och torsdag. Kanske rent av lite stärkande. Men vad gäller bilden av min verksamhet så är jag helt tom. Förhoppningsvis får jag lite input av er andra.

Jo förresten. Jag har strulat med en "dålig" powerpoint som vi ska ha som ett "underlag" till vårt skriva-sig-till-läsning-projekt. Av någon anledning gick det inte att skriva ut två bilder som åhörarkopior. Jag  har gjort om och gjort om ett antal gånger. Till slut, när jag nästan bestämt mig för att kassera allt, kom jag på att kolla de infogade fotonas egenskaper. Och äntligen! Det ena fotot var i ett jättekonstigt filformat som jag lyckades spara om som en j-peg. Av detta lärde jag mig att dubbelkolla sådana saker när det strular. Så något blev i alla fall bra idag.

Men jag tycker verkligen inte om att göra andra ledsna...

Nyanser

På min andra dator blev det mycket snyggare färger på "bokomslaget", inte så grälla som på den här. Suck!

Glad igen!

Jaja, jag är verkligen som ett litet barn fortfarande. Först blir jag superarg när jag inte får som jag vill. Sen blir jag glad som en unge på julafton, när allt fungerar som JAG tycker att det ska. Jag inser att jag passar som "lågstadiefröken", jag förstår åtminstone elevernas känslor och deras längtan efter omedelbar behovstillfredsställelse.

Jag gav upp det hopplösa Sumo Paint och installerade till slut provversionen av Photoshop. (Jag vet inte hur många timmar jag har slösat bort de här två dagarna. Tid som jag verkligen inte har.) Nu kunde jag använda mig av Måns manualer och mitt eget, i och för sig bristfälliga, minne av förra lektionspasset.

Att försöka matcha Markus snygga filmaffisch om "Dörren" såg jag ingen mening med, så jag har skapat ett "bokomslag" i stället.
Jag bestämde mig för att använda egna bilder den här gången, alla tagna hemma i trädgården de senaste dagarna. Den konstiga ljusfläcken nere till vänster beror på att jag fotograferat trädet underifrån, rakt upp i himlen. Det var en glipa i molnen där solen försökte lysa igenom. Man kan kanske tro att jag varit framme med suddgummit och försökt få till någon specialeffekt? Jag ville inte ha någon skugga på rådjuret eftersom det bara såg konstigt ut när jag provade, men jag försökte ljusa på bakpartiet och örat så att de skulle lysa lite mer. Sist lade jag till ett halvruttet äpple som en liten detalj i en annan färg, men det kanske inte var så lyckat egentligen?
Nu återstår bara att leka med Photoshop varje dag, så jag får valuta för gratistestet.

Ilsken!

Nu är jag riktigt arg!

Jag sitter och försöker skapa en vettig bild som bokomslag, men det går inte! Sumo Paint trilskas något så otroligt idag! Eventuellt får jag låna en dator på skolan med Photoshop installerat, men det är inte säkert att det finns en dator att låna ens.

Dessutom är jag grinig för att jag måste jobba så mycket. Jag hinner inte med kursen som jag borde. I dag måste jag till jobbet och ägna mig åt skriftliga omdömen inför utvecklingssamtalen.
Bilden av min verksamhet har jag inte ens hunnit titta på än. Jag tänker på den ibland, men det ska ju till lite mer än så.

Jag tror inte man bör svära på sin blogg, så ni får tänka er vilka haranger som rinner ur mig...

Homo Interneticus

Låg i soffan och zappade runt bland TV-kanalerna under kvällen. På Kunskapskanalen gick ett program jag fastnade för och såg det mesta av. Man talar bland annat om associativt kontra linjärt tänkande. Det var ju det vi diskuterade vid ett kurstillfälle också, då med Wikipedia respektive ett traditionellt uppslagsverk i bokform som exempel. För- och nackdelar med internet i förhållande till kvalitativ kunskap var en aspekt i programmet, liksom sociala nätverk i ett historiskt perspektiv. Det var ett lättillgängligt men tankeväckande program, trots tröttheten en fredagkväll. Jag inser att IKT-kursen upptar mycket av mina tankar för tillfället, det är svårt att släppa. Programmet heter förresten "Kampen om Internet: Homo Interneticus" och är det fjärde programmet i en serie (som jag missat).

Medievanor igen

Jag har grunnat en del på en fråga jag fick av Lars. Hur ska jag arbeta vidare med frågor runt mina elevers dator-/medievanor?
Av min lilla undersökning att döma, var det ju inte så många av 7-åringarna som regelbundet använder Internet på egen hand. Men nu har vi en gemensam erfarenhetsgrund att utgå ifrån vid diskussioner. Hela klassen deltar i bloggandet, och utifrån det kan vi fortsätta att diskutera ganska många frågor: Vilka kan/ska läsa bloggen? Ska man få skriva vad som helst? Hur känns det om en kommentar är "snäll" respektive "taskig"?
Jag har tyckt att det är svåra frågor i en förstaklass, men med en gemensam utgångspunkt känns det betydligt lättare. Självklart kan man arbeta med de här frågorna även hos yngre barn, man kan börja i det lilla och nära.

Ett liv utan Photoshop

Jag envisas med att försöka lära mig SumoPaint, eftersom jag inte tror att jag får köpa in Photoshop till jobbet. (Jag har frågat men inte fått svar.)

Min första filmaffisch har ingenting med Tonis, Markus och min sängkammarfars/-skräckis att göra. Den måste jag fundera lite mer på. Av förståeliga skäl kanske?

Den här bilden valde jag att göra som ett test, för att se om det verkligen går att fortsätta att använda Sumo. Det gör ju faktiskt det, men jag måste hitta på lite egna genvägar och trilskas en hel del. Det är ju inte speciellt bra om jag ska använda programmet tillsammans med elever. Dessutom är jag så lat att jag inte tar reda på vad alla de konstiga engelska orden betyder på svenska. Det skulle antagligen bli mycket lättare att hitta de olika funktionerna i programmet då.

Jag efterfrågar lektioner i bildanalys och formgivning av Måns. Det känns som om det är ett måste. Nu hittar jag bara på en massa egna tokiga kombinationer av bilder och slänger ut lite streck här och lite där. Jag inser också att jag återigen valt en bild med eld! Undrar om jag måste analysera mitt eget inre? Eller beror det på att det är kallt ute? Jag fattar ju att det inte är bra, men hur ska man tänka?

Det är hur som helst otroligt stimulerande att få skapa så mycket av både det ena och andra, som vi gör på den här kursen. Det tackar och bockar jag djupt för!

Ett gott skratt förlänger livet

Ett stort tack till Toni och Markus som fick mig att skratta i stort sett hela dagen.
Vilken kurs vi går!
Tänk att det finns så många, ganska enkla program som jag inte hade en aning om. Mina gamla videofilmer har bara spelats in på band och aldrig blivit redigerade. Det ligger säkert hundratals gamla band som jag aldrig ens sett efter att de blev inspelade. Så trist!

Måns lilla kurs om att göra en filmaffisch fick mig att inse hur extremt lite jag kan om bilder. Både att se och reflektera över dem och förstås att skapa egna. Att rita eller måla har aldrig varit min starka sida. Men att skapa bilder digitalt kan jag definitivt lära mig, under förutsättning att jag lär mig mer om estetik och form förstås.
Tills vidare får jag fortsätta att betrakta mig själv som en glad amatör - väldigt glad idag.

Arbetsglädje

Nu har eleverna i klassen verkligen fått smak på det där att blogga. De formligen överföll oss när vi kom till jobbet idag: Vem ska få blogga idag? Mamma kunde inte kommentera! Hur gör man? Jag vill skriva men inte läsa högt. Det är min moster som skrivit kommentaren. Pappa hjälpte mig.
Ja, det var mycket de vill säga oss en måndagsmorgon. Och det har varit många besökare på bloggen under helgen. Bara det var jättekul!

Jag kan förstås inte låta bli att länka till deras blogg: Ettorna på Västra. När man läser barnens inlägg, kan det ju verka konstigt att eleverna skriver i stort sett felfritt. Men vi är mycket noga med att allt de skriver på datorn när vi lärare styr innehållet, ska vara korrekt. Då kan vi  knappast sänka kraven när de skriver offentligt. Men vi diskuterar alltid rättningarna tillsammans med eleverna och ser att de lär sig stava otroligt snabbt. Barnen får gärna komma med egna förslag på innehållet i bloggen, men än så länge har de behövt idéer från oss för att komma igång.

Karin Johansson, som går terminen före oss på IKT och lärande, berättade att deras föräldrar svalnade i intresset efter ett tag. Jag undrar vad man kan göra för att hålla lågan brinnande?

Jag tror äntligen att jag börjar få en ny idé till "bilden av min verksamhet". Skolan har tre ord som ska vara mer centrala än några andra: kan, vill och vågar. Undrar vad ettorna kan, vill och vågar? Kan man göra en film om det? Jag blir i alla fall glad över att ha en idé igen...

(Har ändrat layouten på min blogg - den gamla var alldeles för lik elevernas.)

Klassbloggen igen!

Åh! Det är så häftigt! Eleverna har nu hunnit skriva fyra egna inlägg. Barnen vill verkligen visa upp vad de har skrivit och läser gärna högt för hela klassen när de skrivit ett inlägg. Det var också kul när jag hade skrivit en kommentar hemifrån och berättat vad jag gjorde hemma.
De är otroligt stolta och har längtat efter att kunna gå in och läsa bloggen hemifrån. Vi skrev om bloggen i veckobrevet idag och bad föräldrarna att kommentera. 30 minuter efter att vi skickade mailet kom den första kommentaren. Då blir jag lycklig!!!

Tack Anna-Lena för idén att använda Wordle till veckans bokstav. Den lade vi ut som en gadget på bloggen. Vi skrev förstås ut den och satte upp den i klassrummet också. Det var häftigt så fräsigt det blev.

Nu ska jag försöka hålla helg!

Tom i skallen

Jag sitter med uppgiften om "bilden av min verksamhet" framför mig och är helt tom på idéer. Hur i hela fridens namn ska jag få ihop detta? Jag hade en tanke om att bara använda två bilder av ytterligheterna i min klass just nu, men jag vet verkligen inte om det håller för 15 minuter. Dessutom ska det vara inspirerande! Näe, där försvann det uppslaget väldigt långt ner i soptunnan. Det blir till att tänka lite till...

Pular lite med min nya startnyckel i stället.