Ett liv utan Photoshop

Jag envisas med att försöka lära mig SumoPaint, eftersom jag inte tror att jag får köpa in Photoshop till jobbet. (Jag har frågat men inte fått svar.)

Min första filmaffisch har ingenting med Tonis, Markus och min sängkammarfars/-skräckis att göra. Den måste jag fundera lite mer på. Av förståeliga skäl kanske?

Den här bilden valde jag att göra som ett test, för att se om det verkligen går att fortsätta att använda Sumo. Det gör ju faktiskt det, men jag måste hitta på lite egna genvägar och trilskas en hel del. Det är ju inte speciellt bra om jag ska använda programmet tillsammans med elever. Dessutom är jag så lat att jag inte tar reda på vad alla de konstiga engelska orden betyder på svenska. Det skulle antagligen bli mycket lättare att hitta de olika funktionerna i programmet då.

Jag efterfrågar lektioner i bildanalys och formgivning av Måns. Det känns som om det är ett måste. Nu hittar jag bara på en massa egna tokiga kombinationer av bilder och slänger ut lite streck här och lite där. Jag inser också att jag återigen valt en bild med eld! Undrar om jag måste analysera mitt eget inre? Eller beror det på att det är kallt ute? Jag fattar ju att det inte är bra, men hur ska man tänka?

Det är hur som helst otroligt stimulerande att få skapa så mycket av både det ena och andra, som vi gör på den här kursen. Det tackar och bockar jag djupt för!