Intressant läsning

Ulf Tornberg om datorer i undervisningen

Feedback från Arne Trageton

Jag fick ett långt mail från Trageton igår. Vad kul att han gav sig tid till det!
Han gav mig mycket beröm för filmen, men också bra förbättringsförslag. Bra saker som jag kan tänka på bildmässigt i filmen. Mycket intressant med tanke på hur jag gjort mitt bildurval och då inte tänkt hela vägen pedagogiskt.
Men det viktigaste var olika förslag på hur vi kan förbättra vårt arbetssätt i klassrummet med eleverna. De sakerna måste vi absolut ha i åtanke när vi sätter igång arbetet med de nya ettorna till hösten, och förstås i det fortsatta arbetet med mina egna elever i tvåan.

Precis som några bekanta kursledare, framhöll Trageton hur viktigt det är med ljud och bild i dagens mediasamhälle och i skolan förstås, när man vill framföra ett budskap (= min tolkning). Här har jag fortfarande mycket att lära, men jag har kommit en bra bit längre under det här läsåret.

Trageton och mail

Jaja, nu kan jag inte sluta blogga. Det är som ett gift så fort jag loggar in...

Igår fick jag veta (på omvägar) att Arne Trageton sett min lilla amatörfilm om att skriva sig till läsning. Tydligen har han skrivit ett mail till min rektor för flera veckor sedan och bett om min mailadress. Undrar om han tänker skälla på mig? Jag är faktiskt lite orolig för att han ska vara negativ till att jag hänvisat till honom och fotograferade hans bok.

Tyvärr har jag inte fått se ursprungsmailet, då kanske jag inte skulle behöva vara orolig?

Bambuser och Digital - inget val

Äntligen har jag tagit tag i länken till redovisningen på Blåsen Hus. Vilket fantastiskt arbete ni gjorde! Jag kände mig stolt och hedrad över att få vara med på ett hörn trots den fysiska frånvaron. 

En tanke om 4 slides

Nu har chocken över sjukdomsbeskedet lagt sig något och jag ska försöka komma igen med sådant jag tycker är roligt! Om framtiden vet man aldrig något, men jag mår ju psykiskt ganska bra av att tänka och ha saker att göra.
Min 4-slides-uppgift får jag därför jobba fram successivt under sommaren, i den takt kroppen och huvudet orkar.

I mitt huvud har jag nu en första bild:
Idag sitter mina kollegor på skolan i arbete med den nya läroplanen. Jag har inte lusläst deras dagsprogram, men är ändå ganska säker på att de inte talar om digital kompetens i dag. Jag har fått 10 % IKT i min tjänst till hösten, så jag antar att det är där mitt arbete får starta; IKT-fortbilda mina kollegor med utgångspunkt i Lgr-11.
Jag har "hyrt" in en duktig ung tecknare. (Bild är kul, men jag kan verkligen inte rita - vilket mina elever instämmer i.) Hon ska få rita två händer. Hand i hand går Lgr-11 och IKT. Min diskussion med kollegorna runt denna bild kommer förstås att handla om vad den nya läroplanen säger i de olika ämnena. (Här kommer länkarna vi fått under utbildningen väl till pass - jag behöver inte leta upp allt själv. Tack!)

Hur bild två  konkret ska se ut har jag inte klurat ut än, men jag tänker mig att diskussionen till den ska fokusera på hur kollegorna nu använder IKT. Jag tror inte man använder alla de möjligheter som finns, men vill verkligen inte skriva någon detta på näsan. En bikupediskussion utan tvång att redovisa, men gärna exempel om någon vill/har det.

Bild 3: Om det blir inte för "pekpinnande" (hm... nytt ord!) tänker jag mig att visa kollegiet hur de yngsta eleverna på skolan redan arbetar. Jag vill också visa andra goda exempel som mina kurskamrater har i arbetet med äldre elever, (det måste kännas relevant och inspirerande för 4-9-lärarna). Hur kan vi fortsätta dessa elevers IKT-utveckling?
(Jag inbillar mig att det är bra att ha konkreta exempel att visa upp - det är inte bara löst snack, vi gör redan detta! Eller?)

Bild 4: en svag aning om att man kunde ha ett tåg med passagerare, alla ska med, alla har olika bagage, men vi åker tillsammans. Diskussionen kan/ska handla om vad vi behöver ha med oss? Kan vi som har mer bagage dela med oss? Vad vill mina medpassagerare ha av min packning? (Givetvis mest en diskussionsfråga - kanske i mindre grupper beroende på hur reaktionen bland kollegorna är.)

Oj, nu väckte jag en massa tankar hos mig själv! Det var bra/kul/nyttigt! Jag kanske ska ta tågresan som ett genomgående tema? Mina chefer har ofta använt tågluffandet som en symbol på våra fortbildningsdagar. Jag ska kanske stjäla den och göra om den till min 4-slides?

Min resurssida kommer jag att kunna använda, men jag tror den får ligga till ett senare skede. Utifrån diskussionerna/inventeringen får jag sedan göra en planering för IKT-gruppens arbete på skolan. Min dröm är ju att få arbeta både med kollegor enskilt och i grupp beroende på vilket stöd man vill ha. Ännu mer vill jag jobba konkret med eleverna, men tiden lär knappast räcka till det också.

Min resurs fungerar!

Jag saknar Blåsenhus och våra roliga, intressanta och lärorika diskussioner. Många gånger har jag fått fler frågor med mig hem än vad jag hade i början på passen, men det har oftast varit bra för mig att få fundera - var står jag i den här frågan?

Nu, en lite kul grej! Min resurssida (IKT - med eleverna) har jag inte gjort riktigt klar än. (Frågan är väl om den blir klar någon gång, just nu saknas den rätta motivationen.) Men den fungerar! "Jag" har redan haft nytta av kontaktformuläret och om några veckor kommer en grupp lärare på nytt studiebesök. Jättekul! (Kanske någon av mina kursare varit framme och tipsat?)

Förresten tycker jag att mina etiketter till förra inlägget är ganska gulliga, något hände visst med Blogger de där dagarna...

Stolthet över sitt yrke

Skolan blir bara bättre och bättre
Läs! Sträck på er! Och var stolta! Politikerförakt har vi hört talas om länge, men vi behöver verkligen inte den nya stämpeln som stavas lärarförakt.

Jag känner att jag måste starta en ny blogg. Den här handlar ju inte heller om IKT (jag börjar i alla fall bli duktig på att länka), men jag kan inte sluta tycka en massa saker och tydligen inte hålla tyst heller. Förlåt Lars och Måns och alla kursare!
Mmmm, det blir en kul sak att göra i morgon!

Ett litet steg för ett IT-proffs, ett stort för mig

Idag har Blogger trilskats ordentligt, men nu verkar tjänsten var på G igen.
Jag lyckades faktiskt ändra i HTML-koden igår, så att jag har fått bildtexter och sidmenyn på min resurssida att bli enhetlig. Det är INTE snyggt när man ändrar på några textfärger manuellt och sedan har temat en helt annan grundfärg. Men nu blir det nog bra och jag är sååå nöjd över att jag vågade testa!
(Men jag tycker nog att Weebly har sina dåliga stunder också, för inte kan det vara mig det är fel på?)

Och utan konstruktiv kritik hade jag inte ens försökt att göra något åt det. Kritik ska lyfta, motivera och vidareutveckla... då är den bra.

Mot högre höjder?

Nu är frågan: klättrar jag för högt, tar jag mig vatten över huvudet eller är jag bara allmänt rent tokig?
Jag har fått feedback av Lars och Måns den här veckan. Båda har kommenterat mitt arbete så att jag blivit riktigt stolt och glad. Men det finns ju alltid förbättringsområden... Därför börjar jag nu testa att koda min resurs på egen hand, framför allt för färgsättningen. Lite överkurs, men man lär sig alltid något nytt - tror jag i alla fall? För säkerhets skull provar jag detta på en "övningssida". Puuhh! Lite nervöst är det, men hur farligt kan det vara?

Om skolk i betygen!

Lyssnar just nu på Jan Björklund i Lotta Bromés P4 Extra. Hur kan man bara strunta i ett flertal tunga remissinstanser? Varför skickar man ut ett förslag på remiss när man ändå har bestämt sig redan? Björklund drar också liknelser med vuxnas närvaro i arbetslivet, men missar att barn faktiskt inte är vuxna- det är därför vi kallar dem BARN!

Jodå, det blev skolpolitik idag också!

Svettig dag!

Hoppsan, idag var det svettigt värre att hänga med i allt som händer!  Ska jag slå rekord i antal inlägg idag?
Skriva sig till läsning: Seminarium 18 maj. Det här borde många gå på, för att få inspiration och förståelse för hur viktigt det är för framtidens skola.

Nu sätter jag mig i solen en stund till ...

Näe förresten, hittade precis en kul sak att göra med eleverna i årskurs 1, (via Erica Lövgrens blogg). En lekfull talsyntes på webben, Acapela.tv.

Vår IT-minister i DiU

Jag är tydligen på politikhumör idag. De första digitala stegen måste kunna tas i skolan.

Äntligen!

Nu tar jag mig återigen en frihet i den här bloggen. Den har inget med IKT att göra, men skolan förstås. Här kommer en artikel om tillståndet i svensk skola, skrivet av en erfaren pedagog. Skev mediebild om skolans kris. Jag kan bara instämma i allt hon säger. Och jag ställer mig frågan - vart är vi på väg om vi låter det fortsätta?
Jo, och så var det en fråga till: varför är vi lärare så tysta? Det funderar jag mycket över...

Om mobiler och nåbarhet

Här kommer ännu en läsvärd artikel från DN ”Mobilen är en statuspryl som fjättrar oss”.

Min lilla nalle är en helt omodern knapptelefon, men lagom "ingosad" eftersom jag till och med sover med den. (I sängen, inte på sängbordet.) I den finns för närvarande Orhan Pamuks bok Snö, som jag kan lyssna på när tankarna börjar fara på nätterna. Självklart är den också numera min väckarklocka och min "livlina" till tonåringarna. Jag får lätt panik om jag glömmer den hemma en dag, eller ve och fasa, tror att den är borta för alltid. (Oftast kvarglömd i sängen.)
Samtidigt har jag reflekterat en hel del över det där beroendet. Jag växte upp i en tid där man satt fast vid sin telefon på grund av den korta, men ändå hopplöst ihoptrasslade,  "snurrsladden". När jag talade i telefon så gjorde jag bara det, på sin höjd att jag klottrade på ett intilliggande papper. Jag koncentrerade mig på den jag talade med. Nu är det en fysisk omöjlighet för mig att sitta still och föra ett telefonsamtal med någon. Om jag hinner tömma diskmaskinen är det kanon, jag sitter ofta och spelar spel på datorn när jag pratar med släkten, och ibland kan jag till och med klara av ett toalettbesök när jag diskuterar saker med vänner (fast mycket tyst). Allt fokus på samtalet och den jag pratar med? - icke sa nicke!
Numera stänger jag bara av telefonen när jag ska till doktorn, annars är det ljudlöst som gäller. Jag kan ju gudbevars missa något. Så visserligen är mobilen en utmärkt pryl, men ack så stressande och splittrande.

Att skriva sig till läsning

Ipad i skolan

På måndag ska jag sitta med på ett möte som rektor ska ha med några iPad-försäljare. Intressant men jag har verkligen noll koll. Pinsamt att erkänna kanske, men man kan ju alltid googla lite tänkte jag. Då hittade jag en blogg i min smak LedarBloggen. Jag gillar att läsa om en kunnig(?) människas synpunkter på skolan, någon som vågar säga var han/hon står i det jag tycker är viktigt i skolan. (Man behöver för den skull inte tycka lika.) Här hittar jag dessutom referenser och länkar som leder vidare till forskare, artiklar och andra spännande människor. Den ska bli kul att följa!

Vad sa han om iPads då? Här kommer den länken: iPad i skolan Någon av er kanske har andra synpunkter? Spontant känner jag att när min skola inte har kommit igång med den relativt stora tillgång vi har till mycket fina laptops, varför ska vi då satsa på något nytt igen? Jag tror inte lärarna är med mer på tåget bara för att vi tar in iPads? (Det fanns annan fakta på nätet som jag också läste förstås.)

Allt är möjligt - om man vill

Idag läste jag en underbar artikel i DN: "Det viktiga är vad läraren gör med tekniken". Tänk vad bortskämda vi är, och tänk vad mycket man kan åstadkomma med små medel. Läs den!

IKT i tjänsten

Igår blev jag erbjuden 10 % IKT i min tjänst för att inspirera och fortbilda personal, leda och planera en arbetsgrupp och se till att skolan kommer igång med teknikanvändandet pedagogiskt.

Glad!

Oj, det är visst helg!

Hoppsan vad tiden rinner iväg. Jag har verkligen kommit igång med min hemsida som jag just nu kallar för IKT - med eleverna. Jag känner alltmer att det är i arbetet med eleverna som IKT ska användas för min del. För tillfället är den bara full med text (haha, så konstigt att jag skriver mycket?). Jag hoppas verkligen att jag ska få in mycket bilder och annat material på sidan så att den känns levande.

Nu måste jag släppa det arbetet och se till att fredagsmyset får sin tid.

Jante igen, fast bara lite

Jag skulle visa min Photostory-film om "att skriva sig till läsning med dator" för arbetslagskamraterna i måndags. Skulle filmen funka i deras ögon? Kan jag använda den framöver?
Jag hade turen/oturen att få med ett helt annat arbetslag och dessutom rektorn på samma möte. Och av någon anledning kändes det jättejobbigt och jag bad nästan om ursäkt för att jag tog deras tid i anspråk. Knäppt!
Men tydligen är filmen okej, eftersom det blev visning för förskoleklassens föräldrar redan dagen därpå. Jag fick också förfrågan om att lägga ut den på skolans hemsida, men där är jag nog allt lite snål trots att det var smickrande. Den ska in på MIN hemsida först. Om jag publicerar den på YouTube blir den ju allmängods. Fast det kanske också är bra? Råd mottages tacksamt!

Måste bara fila lite till på den där sävliga speakerrösten.

mmm...

Hur ska detta gå? Jag vet verkligen inte vad jag ska ta med på min resurssida? Hjärnan går för högvarv och jag försöker göra trettioelva saker samtidigt.

Att leta en bra bild att ha som toplist på hemsidan är ju inte heller gjort i en handvändning. Som jag har letat! Men nu äntligen tror jag att jag fick till en bild som är vacker (i mina ögon i alla fall) och som samtidigt har en symbolisk betydelse för mig.

Förra veckan hade jag bestämt mig för att arbeta i Wix. Den här veckan arbetar jag i Weebly. Men va fasiken... Det är ju det pedagogiska innehållet som är viktigt, inte om jag är en fena på att göra hemsidor i det ena eller andra programmet. Eller? Nästa vecka kanske bjuder på nya möjligheter...

Dessutom har jag köpt en egen domän, men fattar inte hur jag ska använda den. (Sådant ska man nog egentligen inte skriva om för då visar man ju offentligt hur lite man kan. Fast den typen av prestige är det ett tag sedan jag släppte.) Supporten skrev att det är något fel på Telias webmail som gör att jag inte kan logga in på domänen. Surt med de pengarna, men det var ingen större förmögenhet så vi har nog råd med mat ett tag till.

Från runsten till penna till dator

Ju mer jag tänker på det, desto mer absurt blir det att skolan inte ger ALLA elever tillgång till de verktyg som finns. Tänk om jag var tvungen att skriva allt jag vill ha sagt med bara penna och papper. Det skulle inte bli mycket skrivet då. (Ha, så bra tänker kanske en del.) Tänk om vi blev tvungna att använda mejsel, hammare och sten för att skriva - jovisst är det galet! Men så ser det ut i dagens skolor. Ja, kanske inte med runorna förstås, men ni förstår principen i tänket hoppas jag.

Nu återkommer jag än en gång till min son som går i årskurs 8. Han har i dagarna skrivit klart en redovisning om den anglikanska kyrkan. Han har skrivit fem artiklar och letat upp ett antal bilder med hjälp av dator. Hur ska han redovisa detta? Jo, uppklistrat på papper! Det är inte fel i sig, men om man alltid ska redovisa så och aldrig får använda andra sätt? Han har ju sökt och skrivit sitt material digitalt, varför inte redovisa det så också? Vem i klassen läser med intresse hans papper? Hur många i klassen hade hängt med i redovisningen om den skett via datorn?

Tummen som bidde en vante

Ibland blir det som i sagorna, ibland tvärtom. Vår slutredovisning har nu vuxit till något jag hoppas vi kan ro iland. Gör vi det blir det kanonkul! Med all den bredd som finns i vår grupp kommer det säkert att gå. Jag måste bara inse att det är myrorna som tillsammans gör jobbet. Ingen myra bygger en hel stack själv - som tur är.

Min lilla redovisning om hur jag (och mina kollegor) låter eleverna skriva sig till läsning men datorer togs emot positivt. Jag blir glad över att få prata om det arbetssättet och känner att jag får nya tankar och vinklar på ämnet när jag diskuterar det med andra. (På min arbetsplats hinner vi aldrig komma till dessa viktiga diskussioner, vardagspaniken tar all plats.) Men jag känner att här är Sverige MYCKET långt ifrån en likvärdig skola.

Datorspelandets olika aspekter

Läste nyss en intressant artikel på Skolportens sida. Antar att min son (och MÅNGA med honom) håller med forskaren i fråga. Spela dator är socialt

Skolpolitik

Hm... ska väl inte blanda in skolpolitik i den här bloggen egentligen, men jag gillade det här debattinlägget (även om rubriksättningen är något tvetydig). Mångfald gör inte skolan bättre.

Till min framtida resurs

Ojoj! Dags för en stunds lunch och sen på'et igen. Jag försöker göra en film om hur jag arbetar med att skriva sig till läsning och varför jag gör det. Jag skriver manus, fotograferar barn och texter, redigerar bilder och har börjat med ett utkast i Photostory (på rekommendation av Lars). Det låter ganska enkelt eftersom det är min vardag det handlar om. Men bara att gå igenom lämpliga bilder och redigera dem, tar ju en evighet. Att hitta en röd tråd i manuset är inte helt lätt det heller. Och om man sen glömmer att "fota" en del saker i skolan och har två mil dit, så blir man en aaaning försinkad och liiite frustrerad. Men det är mest kul!

Förra veckan höll jag i "ASL-fortbildningen" för tre förskollärare på min skola. Jag körde en Powerpoint med pedagogiskt samtal runtomkring, som tydligen blev väldigt uppskattad. Nu viskas det om att jag kanske ska göra samma för hela skolan. Vad kul! Tänk om kollegorna börjar fatta att vi "lågstadielärare" kan tillföra dem något?
Jo, (som svar på en outtalad fråga), det finns en tydlig hierarki även i skolans värld!

Ensamhetens lov

Jag kan verkligen inte koncentrera mig på mitt eget arbete, när det sitter många andra runtomkring mig. Nu har jag fått prata mer med Lars om min kommande resurssida och det var bra. Strukturen har blivit tydligare, men jag är fortfarande lite tveksam i valet mellan Weebly och Wix. När jag sitter och testar de två alternativen kommer jag ingen vart. Jag måste verkligen sitta hemma i avskildhet.
Dessutom har jag min presentation av "att skriva sig till läsning" att tänka på. Den ska in på min resurssida och kommer att bli ganska central till att börja med. Tog jag med mig det materialet hit? Näe! Dumt! Tar en kopp kaffe och sen åker jag hem.

Proffsiga lärare!

Ibland kan man vara lite trött på morgonen. Jag vet inte om det handlar om ålder eller vad det är? Dagens första lektion i twittrandets ädla konst, blev därför lite motig för mig. (Jag vill betona att det handlade om mig, inte lektionen som Camilla gav, den var mycket bra!) Jag vet heller inte om jag orkar ta på mig ännu ett socialt medium på Internet? Jag blir lätt stressad och får en känsla av beroende, som jag tycker kan bli obehaglig ibland. Gammal? Ja, kanske? Men det är positivt att veta mer vad det är och faktiskt ha provat på. Då är det lätt att ta upp om jag ångrar mig.

Sketchup-lektionen var rolig och jag gillar skarpt humorn som fanns bland lärarna/kurskamraterna. (Björklundmetoden!!! Den du!) Det var oerhört proffsigt med hemsidan som de hade gjort, den kommer många av oss att få stor nytta av.

AnneLis Smartboardlektion var också bra och mycket lärorik. Jag har inte tillgång till någon Smartboard, men såg lektionen som allmänbildande. Nu är jag inte helt borta om jag skulle snubbla på en, någon gång i framtiden.

I "IKT-klassen" är vi väldigt blandade vad gäller våra undervisningsgrupper i respektive skolor. Jag undervisar som sagt i årskurs 1, och kan känna att väldigt mycket är på alldeles för hög nivå för att kunna användas av de allra yngsta eleverna på min skola. Det mesta blir mer för min egen skull än för tillämpning i  mitt vardagliga arbete. Jag LÄNGTAR efter att få undervisa något äldre elever igen! Därmed inte sagt att jag inte vill undervisa de elever jag har, utan att det skulle vara kul att få "följa" dem lite längre än till tvåan/trean.

Minecraft

Så lite man vet! Min son är 14 år och sitter och pratar för sig själv i köket hela kvällarna. Eller nej, jag vet att han pratar med kompisar via Skype. Och spelar ett "töntigt" spel som ser ut att var byggt av taffliga legobitar. Så fel jag hade... och så mycket jag lär mig hela tiden.
Aftonbladet om Minecraft

Apropå YouTube och skolan

I helgen har jag varit ute på YouTube och letat efter fågelfilmer till vårt gemensamma tema på skolan. En av filmerna passade väldigt bra, så den lade jag på elevernas blogg. I morse så tittade vi på bloggen tillsammans och flera elever hade redan hunnit se filmen hemifrån. Det är kul för då är bloggen viktig för dem.

Jag berättade att jag hade letat filmer på YouTube och undrade i samma andetag om YouTube är bra? Jag fick ett unisont JAAA!!! som svar. Sedan frågade jag om YouTube är bra för arbetet i skolan. Någon av eleverna svarade ja, men de flesta sa NEJ!

?????

Varför svarar de så? Tror de att jag förväntar mig att de ska svara så?

Tyvärr händer det ju att barn vill vara vuxenvärlden till lags trots att de själva har en helt annan ståndpunkt.

Vi kunde inte fortsätta samtalet, men jag berättade att jag tycker det finns jättemycket bra filmer som man kan använda i skolan. (Men sa också, att det finns en del som inte passar.) Sedan avslutade vi dagen med att titta på några av alla de fina fågelfilmer som finns på YouTube.

Beslutsångesten är över

Nu har jag bestämt mig. Dreamweaver får vara hur bra som helst, men jag har inte tid att lägga ner min själ på att få en så snygg sida. Jag kommer att lägga fokus på det pedagogiska innehållet och så hoppas jag att förpackningen går att få snygg ändå. Vilken lättnad att ha tagit ett beslut! Nu återstår frågan: Wix eller Weebly?
Så här på kvällskvisten sitter jag och filar på en presentation av "att skriva sig till läsning" som jag ska ha för mina kurskamrater. Då drabbas jag plötsligt av den stora "pollett-ner-trillningen" - OM jag gör den riktigt snygg kan jag lägga ut den på min resurssida!
Heureka!!! Något har börjat ta form...

SIDA-besök

Igår hade klassen fint besök från Tanzania, Laos och Vietnam. Totalt var det ca tio stipendiater från Asien och Afrika som besökte vår skola. Tre av dessa valde att komma till ettorna för att se vårt datorarbete. Återigen kände jag hur vansinnigt roligt det är att få presentera det här arbetsättet. Jag är lite halvkryckig på att uttrycka mig på engelska, framför allt tycker jag att många fackbegrepp i skolans värld är knepiga. Men trots detta ville jag verkligen försöka förmedla allt det positiva jag känner. Det verkade som att de var genuint intresserade, och naturligtvis hade de massor av frågor. Sedan måste man ju vara realist och inse hur långt vår verklighet är från deras. "Detta kan de bara drömma om med tanke på deras materiella förutsättningar", sa en av guiderna. Men kanske någon dag... Och vi ska ju kunna vara stolta ändå!

Vilken lättnad

Som jag har fasat för den här lektionsuppgiften i Google Sites! Nu känner jag mig hur lättad som helst och är nöjd över att vi inte(?) förmedlade den frustration som i alla fall jag har känt. Tack Maria och Maria för ett superbt samarbete! Vår fina "bling-bling-sida" finns ju kvar.

Min förebild - Mina

Så skönt att den här uppgiften är avklarad! Det är otroligt spännande vad man kan göra med en film. Beroende på hur du klipper, vinklar kameran, fixar ljud, ordnar övergångar och effekter så kan du påverka din publik olika mycket.
Till filmen om min förebild valde jag en vän och kollega som jag filmade under ca 30 minuter, när hon nästan oavbrutet pratade om delar av sitt liv. Med så mycket material att klippa ner till ca 3 minuter gällde det att hitta en vinkling som skulle bli intressant för andra och förmedla någon form av känsla.
Under arbetets gång upptäckte jag hur lätt det var för mig att manipulera slutresultatet. Jag har stuvat runt en rad olika klipp så att det passar mig, men det var ju inte alls så kronologin i samtalet såg ut. Det är ju på ett sätt att lura publiken? Samtidigt så har Mina godkänt slutresultatet och det måste väl innebära att jag tolkat henne rätt? Men vilken makt det finns i detta medium!

Jag har lärt mig mycket under det här arbetet. Framför allt att jag måste vara mycket mer förutseende med den tekniska utrustningen och till exempel kolla ljudupptagningen ordentligt i förväg. (Jag hade behövt en mikrofon för att få bra ljud.) Jag tror jag har hyfsad koll på hur jag kan använda bilder och hur man berättar, men måste tänka mer bildmässigt redan på planeringsstadiet om jag ska filma själv fler gånger. (Stackars Mina satt i en soffa med en riktigt förskräcklig bakgrund! Hu!)
Uppgiften som sådan var rolig, eftersom den tvingat mig att prova ett nytt sätt att arbeta. Jag har aldrig arbetat med film och filmklippning förut, och skulle antagligen inte heller ha gjort det om jag inte fått den här uppgiften. Men i arbetet med eleverna måste man ju verkligen fundera mer på uppgiftens innehåll mot mål och bedömning i andra ämnen än bara bild/filmteknik.

Och när är man mogen för en summativ bedömning? Jag blir det aldrig, för hela mitt liv och allt det jag lär mig är en process. Så det jag inte lyckades med i den här filmen kommer att sporra mig nästa gång jag ska göra en egen film.
(Och jo, självklart fattar jag att man någon gång måste sätta en slutpunkt för en uppgift!)

IKT på min skola?

Idag har jag haft ett kort möte med min rektor och samtalat om kursen och min roll på skolan. Förhoppningsvis nappar hon på tanken att använda mig till mer än att bara vara klasslärare och att bara sköta IKT-arbetet inom klassens ram. Det hade varit sååå roligt att få utveckla det här på skolan. Att ha IKT som elevens val i år 4-6 skulle vara enormt roligt att försöka driva, likaså att ha en webbaserad skoltidning eller fixa en levande hemsida åt skolan. Och det är så fantastiskt roligt att få lära sina kollegor det lilla jag kan, för de blir så glada av de fina slutresultaten.

Dessutom blir mina föra detta elever så sjukt imponerade av att "gammeltanten" både har ett "YouTube-account" och att hon kan göra egna filmer. "Det är orättvist, varför får inte vi när ettorna får", tycker några. Haha, säger jag... och sen önskar jag förstås att de också fick använda tekniken mer.

Digital kursresurs

Den där Elisabet ligger ganska bra till hos mig just nu. Som jag har funderat på hur man "bäddar in" textdokument på sin blogg och som jag funderat på om jag är helt slut i skallen som inte kan komma på hur man gör. Då kommer en av mina digitala lärresurser med ännu ett tips på en sida som jag inte ens orkat leta efter. Elisabet! Du och din blogg I love IT står högt i kurs nu!
Veckobrev på bloggen ser proffsiga ut så här.

Grumliga svamlerier

Jag måste komma ihåg vissa sidor för framtiden, men hur ska jag sortera dem och komma ihåg dem? Kruxet är att det känns som att jag kommit till en punkt där allt är för mycket! Kanske har min medelålders hjärna nått en smärtgräns för hur mycket den orkar ta in? Jag känner mig frånsprungen och tror inte jag hinner komma ifatt igen! Jag sliter mitt hår!!!

Multimediabyrån måste jag i alla fall komma ihåg att den finns. Den får en alldeles egen länk på bloggen. Häromdagen satt jag och skulle prova Picasas webalbumtjänst och jag fattade verkligen ingenting. Jäklar så rörigt! Men på Multimediabyråns sida finns en utbildning i hur man kan använda Picasa, så den ska jag kolla in noga. Alltså en resurs!

På något sätt kan jag känna att som lärare behöver man både det stora och övergripande där du t ex kan hitta de senaste forskningsresultaten och allt om riktlinjer och mål för skolan, pedagogiska diskussioner mm. Men ibland behöver vi också det lilla, det riktigt konkreta för en konkret lektion med 7-åringar (ja, eller 14-åringar). Sidor som Temasajten kan också vara bra som resurs, även om den känns lite ostrukturerad på ett sätt som jag inte kan förklara. Jag saknar bl a de ”rätta” namnen på deras länkar. Det känns elementärt att jag får veta vilken sida jag hamnar på när jag följer en länk, inte att det är "nåt kul" bara. (Redan på 90-talet fanns en länk-, tipssida gjord av några lärare nere i Örkelljunga. Sökte man efter konkreta uppslag för ett ämne/temarbete så kunde man hitta det där, mao så känns Temasajten inte direkt nydanande.) Men som sagt, nu vet jag att den finns och kommer kanske att använda den vid behov (om jag kommer ihåg att den finns!)

Jag inser nu när jag skriver att jag gillar bloggformen på en lärarresurs. Det blir väldigt tydligt vad som är nytt och att det handlar om en dynamisk process både hos eleverna men också hos oss lärare. En blogg utvecklas (förhoppningsvis!) precis så som jag hoppas att elever, lärare och skola (tveksamt ibland?) gör.

Usch så svamligt! Jag är inte färdig med tankarna runt vad en digital läraresurs är. Det kan vara väldigt mycket…

Nu ska jag fortsätta att läsa "Den fjärde basfärdigheten" - där finns många kloka tankar att ta till sig. Idag har etikdelen ur den fått stor praktisk tillämpning här hemma med den 14-årige sonen. Stackars barn! (not!) Jag som trodde jag lyckats i (nät-) uppfostran av ätteläggen!

Intelligent på tangent

Jag önskar att det var jag själv som kom på den fyndiga titeln Intelligent på tangent, men tyvärr är det ju inte så. I Finland har man forskat på att låta 6-7-åringar skriva sig till läsning och presenterar nu delar av resultatet. Jag blir så otroligt glad över det som sägs i filmen, det styrker mig i tron att det här är RÄTT. Inte minst demokrati-aspekten på arbetssättet är viktig. Riktigt så långt har jag faktiskt inte tänkt innan, men det är ju helt sant!
Jag har också beställt ett dokumentationsex. från Åbo som jag hoppas kommer i brevlådan snart. Allt som styrker mig behövs för att orka envisas. Kanske kan ett sådant här resultat hjälpa oss att få fortsätta att arbeta med vårt projekt?

Jag hittade förstås filmen som länk i en av mina egna digitala lärresurser, bloggen Klurigt, lurigt och roligt i skolan. Det verkar som att Erica Lövgren "e på hugget".

Webbstjärnan

Jag är en fena på att hitta på saker som jag inte har tid med. Nu har jag anmält klassbloggen till Webbstjärnan och det borde ju vara enkelt. Trodde jag! När jag började läsa om tävlingsreglerna insåg jag att det krävdes lite till. Så det var bara att sätta sig och göra detta "lite till". Nu är det klart och jag har skickat in en ansökan. Men layouten på bloggen är förskräcklig och det hinner jag inte fippla med nu. Dessutom har eleverna synpunkter som jag i nuläget inte kan ta så stora hänsyn till. De tycker att allt ska vara HÄFTIGT!

Amatörens julafton

Åh, så mycket det finns! Jag kommer aldrig att orka/hinna/kunna hålla mig uppdaterad inom IKT-området,eller? Nu har jag i alla fall börjat nosa på några andra resurssidor som JAG kan ha nytta av. Att följa någon annans blogg är ju ett bra sätt, om man nu hittar någon som ständigt är på hugget vill säga.
Jag följer redan en blogg som passar in i min nuvarande undervisningssituation. Klurigt, lurigt och roligt i skolan har jag haft ett tag. Erica Lövgren, som driver den bloggen, arbetar som språkutvecklare i sin hemkommun. Hon fick ta emot Guldäpplet 2009 för sitt sätt att arbeta med bland annat IKT. På bloggen dyker det ständigt upp pedagogiska tips och idéer som jag definitivt har glädje av.
Igår behövde jag använda mig av Skoldatateket och började kolla runt lite mer systematiskt på deras hemsida. Här finns det mängder av tips och länkar att använda sig av i skolarbetet. Det är inte bara en massa kompensatoriska hjälpmedel utan lite "roliga" saker också. (Missförstå mig rätt nu!)
Mer surfande och redovisning följer.

Arbetet med min förebild är i gång, men har stött på patrull. Som den klantiga amatör jag är, glömde jag att kolla ljudkvalitén på videokameran. Tja, lite annat också om jag ska vara helt ärlig. En bra historia med en underbar människa måste antagligen tas om, om jag inte hittar ett sätt att fixa ljudet. Äsch då!

Idag har jag förresten för första gången blivit efterfrågad för min "digitala kompetens", (utanför arbetslaget). Två elever på högstadiet är i behov av digitalt läs- och skrivstöd i sitt skolarbete. Eftersom jag använder ett talsyntesprogram nästan dagligen så kom någon smart människa på att jag kunde hjälpa till. Kul att känna sig behövd!

Min förebild

Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar sådana här uppgifter! Visst håller jag med om att det är en repris av sådant vi redan testat och redovisat. Men skillnaden jämfört med i höstas är att nu vågar jag testa mycket mer.
Spontant känner jag att jag inte kan göra en ny Photostory, det blir ren upprepning och inte så lärorikt. Men att kombinera den formen med film i Moviemaker kanske kan fungera? Moviemaker har jag bara provat tillsammans med Marcus och Toni. Fast då blev det inte så mycket eget klurande, utan mest att klippa och klistra i ett rasande tempo, en chansning. Jag fungerar om jag får en konkret uppgift att göra/lösa, då kommer jag igång och törs experimentera. Att sitta med program för bara testandets egen skull gör inte jag.

Och min förebild har lovat att ställa upp. Hon e snäll hon...

Vilket tempo!

Bestämde mig, efter lite vånda, för att sitta med i gruppen som skulle få en snabbkurs i Dreamweaver. Jag är glad att jag gjorde det, men nu är jag helt slut. Här var det koncentration från första sekund och banne mig inte tid för något eget trams! (Just det behövde undertecknad få känna på!) Det var ett högt tempo och jag kan ju med bästa vilja inte påstå att jag kan ett dugg om programmet, men jag hängde med i alla fall.
Det var kul att prova på och ger ju fantastiska möjligheter, kanske jag ska använda det i skapandet av min egen resurssida.
Nu börjar idéerna till den sidan trilla ner, en efter en. Maria gav mig en pärla att grunna på, när hon berättade om sitt projekt att skapa ett arbetslag med IKT-profil.

Nu blir det till att arbeta disciplinerat ett tag framöver för att hinna med alla nya arbetsuppgifter och redovisningar. KUL! Hoppas att min förebild vill ställa upp på en liten presentation bara?

Lärare lär lärare

Det är så roligt att få prova på alla de nya program kurskamraterna har testat. Åh, vilka goda pedagoger det finns. Och vilka jobbiga elever! Själv tillhör jag kategorin elev som helst sitter långt bak i klassrummet och gör sådant som ingen ska se. Lite för fort, lite för mycket och till viss del inte alltid så uppmärksam som man skulle önska. Måns och Lars har synpunkter på det förstås! Men jag vet att jag alltid var tyst och lydig när jag själv gick i skolan, och tycker att jag med ålderns rätt kan våga testa själv. Det är ju så vansinnigt roligt! Idag störde jag väl ingen i alla fall?

Tyvärr missade jag Annes och Cecilias lektion på förmiddagen. Jag var verkligen nyfiken på både Wordpress och Webbstjärnan.
Både Pixlr och Wix var roliga program, som jag säkert kommer att använda mig av framöver. Framför allt Pixlr lockar mig, eftersom Photoshop är för dyrt och jag känner ett behov av att arbeta med bilder. Båda grupperna var fantastiskt duktiga på att lära oss de här verktygen. Tack så mycket!

Efterlyses: nytt jobb

Igår fick jag veta att min enhet på skolan inte kommer att finnas kvar så länge till. Än är det väl inte riktigt klart om vi ska flytta redan till hösten eller om vi ska fasas ut i takt med att eleverna växer? Oavsett hur det blir med det, så kommer det inte att finnas elever i de lägre årskurserna på skolan. Vilket också innebär att vårt arbete med "att skriva sig till läsning med dator" inte kommer att kunna fortsätta. På ett föräldramöte i måndags, på skolan dit eleverna ska, berättade den berörda rektorn att man inte har utrustning för att arbeta så.
Själv funderar jag nu på om jag överhuvudtaget har ett jobb till hösten? (Jodå, kommunen lär väl inte kunna sparka mig?) Och vad är det då för jobb? Är det nu jag ska ta chansen att göra något annat? Vill jag det?

Resurs???

Måns satte griller i huvudet på mig sist. Hans idé om min resurs var inte alls vad jag själv hade tänkt först. Nu försöker jag omforma både mina och hans tankar till något nytt. En ganska seg process verkar min hjärna försöka säga till mig.

Nu har jag bett om ett ordentligt samtal med chefen för att diskutera IKT-utbildningen och IKT på vår skola. Hoppas jag blir tagen på allvar den här gången. Visst är utbildningen bra för mig men det är frustrerande att den känns så isolerad från vardagsarbetet.

Den som söker ska finna

Jag måste, något ovilligt, erkänna att Google Sites kanske till och med blir något jag kan tänka mig att använda i framtiden. Efter de första tröga försöken så går det allt lättare nu.
I måndags kväll satt jag och googlade efter en Jing-film för att lära mig att hantera hemsideskapandet lite mer effektivt. Och hittade förstås två bra filmer, skapade av Cecilia - en IKT-kursare!!! Så jag säger det igen (tjatig - javisst!): Vilka resurser vi är för varandra.

Gårdagen tillbringades till stor del tillsammans med Maria och Maria. Vi drack kaffe tillsammans, åt lite frukt, svarade i telefon, pysslade om hunden och avbröt samvaron för enskilda toalettbesök. Ja, vi satt på Skype och arbetade med vår lektion förstås, men det kändes nästan som att vi satt i någons kök eller vardagsrum. Nästa gång måste vi nog slå på web-kamerorna också. (Fast då måste jag städa, duscha och sminka mig först.)
Skämt åsido - det är ett alldeles utmärkt sätt att arbeta tillsammans på, trots stora avstånd. Jag tror vi kan få ihop en bra lektion även om ingen av oss använt programmet förut.

Brända pengar!

Vårt projekt med "att skriva sig till läsning med dator" fick statliga pengar under förra året. Inte jättemycket, men nog för att ge oss lite tid, lite fortbildning och råd till en del inköp av hörlurar, möss och kameror. I november skrev vi en lägesrapport om projektet, där önskade vi få använda pengarna som fanns kvar till BETT-mässan i London. Fortbildning, inspiration och personalvård i ett.
Svaret blev att pengarna skulle användas till att köpa in fler datorer i stället. Det var redan bestämt högre upp. Okej, det är ju också bra, blev vår reaktion. Tänk att få datorer så att vi, förutom klassuppsättningen med laptops, kunde få flera datorer uppställda i klassrummen, och inte behöva dela dem med några andra.
Sedan blev jag sjukskriven, kopplade bort alla tankar på skolan och i dagarna har jag fått veta att pengarna "bränt inne"!
Jag är inte jätteglad!

Funderingar runt konstruktiv kritik

Det var intressant att Måns och Lars tog upp frågan om feedback idag. Vad är okej att ge som kritik och vad bör man undvika. Det är ett delikat problem som inte är helt lätt att ha något svar på.
Jag har alltid varit osäker på hur andra uppfattar mig och har tagit all kritik väldigt personligt, känt mig sårad och kränkt många gånger. Jag tror att jag med åldern har börjat kunna skilja mer på sak och person, även när det gäller mig själv.
Nu känner jag mig faktiskt ganska trygg i den här IKT-gruppen, och jag har fått så mycket positiv respons på det jag gjort, att jag tror jag kan ta konstruktiv kritik på ett bra sätt. Jag vill ju verkligen utvecklas vidare, bli bra på sådant jag inte behärskar och kanske bli bättre på det jag redan kan hyfsat.
Och jag måste verkligen fortsätta träna på att vara konstruktiv när jag ger feedback åt andra.

Väldigt många Prezis blev det!

Oj, vad många uppdaterade bloggar det blev att kolla av ikväll och varenda en fanns det en Prezi på. Inte en suck att man kan hinna med alla. Fast det är vansinnigt roligt att få se ytterligare en sida av kurskamraterna. Hoppas Måns känner pressen att kolla alla våra fina presentationer!

att bjuda på sig själv...

Det är oerhört kul att få lära sig nya och nyttiga program. Idag har vi nosat på både Wikispaces och Prezi. Just nu vet jag inte hur jag ska använda Wikispaces, men jag förstår att det finns många möjligheter. För mig handlar det nog om att jag måste lära mig mer innan jag kan se alla möjligheter.
Vad gäller Prezi, har jag full förståelse för att man kan bli trött på det här verktyget, åtminstone om man tvingas se många presentationer. Men jag tror ändå att man kan använda Prezi som variation emellanåt. Det beror ju på vad man ska presentera och för vilken målgrupp. Just överblicken som man kan få ser jag som en klar fördel, åkandet kan däremot bli lite mycket.

Här kommer min (barnsliga) Prezi. Don efter person. Åsså var det ju inte världens bästa bildkvalitet...

Eva on Prezi

Svettigt!

Min klass tog emot Jing-filmen med "respekt". Den var sååå bra! Ja, det är kul att man än så länge kan något som de inte kan - ännu en anledning att jobba med de yngsta eleverna. För det mesta kan man lite mer än vad de kan, även inom IKT.
Nu står jag däremot inför en del ganska kniviga frågor; de vill lära sig att göra egna Jing-filmer och de vill lära sig hur man ändrar topplisten på klassbloggen. Det duger inte riktigt med att jag ska göra det åt dem. Det är ju i och för sig precis dit jag vill att de ska, dvs anta utmaningar utan att begränsas av vad vi vuxna tycker är lagom för dem. Men jag har en del begränsningar själv, t ex att få en hel klass med 7-åringar att göra topplister på egen hand. Puuhh! Svettigt men kul! Jag får nog fundera ett tag på det.

Att lära av varandra

Vilken kraft det finns i att vara många! Igår lade jag ut en fråga i vår Facebookgrupp och det kom snabbt förslag på lösningar till mitt problem. Idag gör Marcus en Jing-film som direkt får mig att kunna gå in och fixa till det jag inte klarade på egen hand. I skolans värld är vi många som fortfarande stänger in oss på kammaren (iaf mentalt) och säger "kan själv". Jag önskar att vi vågade visa vad vi inte kan, men framför allt vad vi kan. Tänk vad vi skulle lära oss!
Nu kommer min Jing-film en gång till, bara för att jag ska få testa Marcus lösning.



Det fungerar!

Dessutom har jag varit på Skype för första gången idag. Vilken fantastisk resurs! Jag lovar härmed Maria och Maria att jobba med Google Sites i helgen. Det var mycket annat inbokat idag.

I made it!

Jag har nu lyckats producera en alldeles egen instruktionsfilm. Men att publicera den i ett bra format här på bloggen var lite knepigare. Den blev så himlans stor! Därför lade jag in en ny gadget längst ner på sidan, där gör det inte alltför mycket att den breder ut sig. Jingen är till för eleverna i min klass när de ska börja blogga på egen hand. För alla vuxna kan den ju vara lite övertydlig och tramsig, men det viktiga är att mottagarna har nytta av den, i det här fallet 7-åringar.

Min 16-åriga dotter tycker att jag idiotförklarar folk, undrar vad hon menar med det?

Tidsslöseri?

Jag blir alldeles galen. Här sitter jag och försöker lära mig hur man hanterar Google Sites och det går käpprakt åt skogen! Ingenting fungerar! Jag försöker skapa en egen sida för att få koll på funktionerna, men just nu går det inte att spara: "Försök igen senare."
Jag tycker det är trögt, tråkigt och inte ett dugg användarvänligt.

Jag tror jag struntar i den uppgiften ett tag och försöker skapa min JING istället. Den har jag ju fortfarande på släp sedan förra terminen.

Så var det gjort...

Vad skönt det var att jag bestämde mig för att göra redovisningen trots att jag inte tyckte att jag hade förberett mig tillräckligt. Jag hade inte vunnit något på att skjuta den framför mig, trots att jag fick möjligheten av Lars.
Det är ju svårt att se hur ens eget framträdande blir, men jag tror att mina åhörare förstod mina frågeställningar i alla fall. Dessutom stärktes jag i mina tankar om undervisning och organisation av kurskamraterna. Tänk vad underbart med en grupp full av människor som vill förnya svensk skola och som vill låta eleverna skapa sina egen inlärning. Inte konstigt att vi började spåna om att starta en friskola full med kompetenta IKT-are. Vi är många som känner oss frustrerade av trögheten i vårt utbildningssystem.

Nästa spännande uppgift blir tillsammans med Maria och Maria. Vi ska undervisa gruppen i Google Sites. Oops, säger jag bara! Här blir det till att börja från början och lära sig det själv först, för att sedan koncentrera sig på en liten bit som kursarna får testa i en workshop. Onsdag och torsdag i nästa vecka blir inga latmansdagar med andra ord.

Jag kan inte låta bli att ta med en bild från min redovisning (något beskuren av sekretesskäl). Bilden visar många av mina skäl till att älska läraryrket.

Bilden av min verksamhet

Det är med stor tveksamhet och extrem vånda som jag ska göra min presentation i morgon. Att jag ska ta tjuren vid hornen och göra den trots dåliga förberedelser är okej - det är lika bra att få det gjort. Nej, mina tankar handlar om vilken typ av bild jag ska ge, och hur sann mot mig själv jag ska vara.
Min redovisning kommer alltså att handla om det faktiska läget i vår klass och de resurser vi har, men jag kommer också att berätta om det otroligt roliga och fördelaktiga arbetssätt vi har när vi låter eleverna skriva sig till läsning med hjälp av datorerna.
Jag kommer att avsluta redovisningen med två frågeställningar. Förhoppningsvis vill någon kurskamrat hjälpa mig med svaren...

Att försöka vakna ur sitt ide

God morgon! Eller vad man nu bör säga i detta läge? Och tack för all glada tillrop från både kursare och kollegor! Man blir varm inombords när man får så snälla kommentarer som jag har fått.

Igår öppnade jag försiktigt mailen från lärarna på utbildningen. Försiktigt eftersom jag anade det värsta och eftersom jag verkligen försökt att koppla bort allt tänk om skola och kurs de senaste fem veckorna. Jag var verkligen orolig över min egen reaktion. Skulle jag drabbas av stressångest igen, eller skulle vilan ha taggat mig till nya stordåd? (Det sistnämnda är ett skämt om nu någon undrar!)
Visst har jag anledning att få en liten släng av ångestsleven, det kan jag kallt konstatera. Jag ska leverera på torsdag och jag har inte ens varit på jobbet sen i november och kunnat förbereda mig!!! Det får av nödvändighet bli en mycket enkel presentation. Ingen film som jag ursprungligen tänkt mig. Så tråkigt!